Dagbok Juni

Nu är det slutgiltiga musikaliska arbetet med Vi i Villa sjösatt. Efter fem repdagar hade vi öppen visning för en entusiastisk publik fredag den 13 juni.

Filmer från 13 juni
Veckans arbete
Musiken
Roller och nya medarbetare
Fortsatt process
Publikkommentarer

Dagbok april

Ljudskisser

Musiken komponeras under sommaren 2008, mellan 31 maj och 17 augusti. Den 18 augusti startar repetitionerna. Här kan ni lyssna på Niklas Rydéns skisser, där han själv sjunger den nya musiken vid pianot. Här publiceras musiken allt eftersom den växer fram.

Akt 1
Vera och Joel väntar gäster. Grannarna, Elaka Flickan och Vita musen spionerar och kommenterar i Intermezzon. Akt 1 blev färdig 11 juli. Här är alla skisser.
Scen 1, med Intermezzo 1
Scen 2, med Intermezzo 2
Scen 3, med Intermezzo 3
Scen 4, med Intermezzo 4
Scen 5
Scen 6
Scen 7, med Intermezzo 5

Akt 2
Scen 1
Intermezzo 1
Scen 2, med Intermezzo 2
Scen 3, med Intermezzo 3
Scen 4, med Intermezzo 4
Scen 5, Intermezzo 5, Scen 6

Noter

Här publiceras länkar till noterna i pdf-form efterhand som de blir färdiga under sommaren 2008. Det är dessa noter ensemblen kommer att repetera med i augusti.

Akt 1
Scen 1
Intermezzo 1
Scen 2
Intermezzo 2
Scen 3
Intermezzo 3
Scen 4
Intermezzo 4
Scen 5
Scen 6
Scen 7
Intermezzzo 5

Akt 2
Scen 1
Intermezzo 1
Scen 2
Intermezzo 2
Scen 3
Intermezzo 3
Scen 4
Intermezzo 4
Scen 5
Intermezzo 5
Scen 6

Filmer 13 juni

På den öppna kvällen fick publiken höra och se de första minuter som sett notpapperets ljus. Det är första gången musiken framfördes och flera saker var knappt mer än genomsjungna.

Först sjunger vi vid pianot inledningen av andra akten. Gästerna har kommit och de två paren konverserar. Erika Alexandersson, David Sperling, Fredrika Byman-Moberg, Niklas Rydén och Anna Gustafsson sjunger och de två sistnämnda spelar också.

Inledning Akt 2. Vid pianot.









Sedan, också vid pianot, Intermezzo 1 med Pillersången. Här medverkar också Pär Bengtsson. Anna sjunger rollen som elaka flickan med bistra kommentarer, Niklas hennes vita mus, Pär grannen Hansson och Niklas som grannen Bertilsson.

Akt 2. Intermezzo 1.









Vi visade sedan en första iscensättning av 15 minuter. Efter en stund även med exempel på Jim Berggrens projektion.
Erika, David, Fredrika och Pär. Niklas sjunger från pianot Pärs stämma.

Akt 2. Scen 1 med improviserat hälsande.









Under kvällen fick vi många kloka kommentarer och frågor från publiken. Här är det koreografen Rani Nair som är frågeställare.

Samtal.









Till sist lite extra material. Senare på kvällen övade operakonstnärerna och deras vänner sina färdigheter i att förvandla tändstickor till raketer med hjälp av folie. David Sperling berättade att han i sin ungdom bodde i Argentina och att detta där praktiserades bland leksugna rökare.
Det hela visade sig fungera bäst när folien, som lindas hårt runt svavlet, får ett litet, litet hål baktill, där elden kan skjuta ut. Då åker tändstickan som en raket åt andra hållet.

Eld.

Roller och nya medarbetare

På tisdagen stod det klart att det blir för svårt för Fredrika, som är dansare och danskonstnär, att sjunga rollen som Ida. Hon har gjort en heroisk insats under veckan, som man kan höra i filmen nedan, men det tar för lång tid och blir för osäkert för att det skall fungera.
Anledningen till att Fredrika alls är påtänkt som sångerska är dels att att vi ju arbetar i en process där alla arbetar med rörelse och alla är med och sjunger, oavsett bakrgrund. Fredrika fungerade så bra i den improviserade delen av arbetet att vi ville pröva detta. Hon blev så mycket ett med rollen som Ida och vi såg stor potential i att ha en dansare med på scenen i en roll.
På ett annat vis förstod vi också under tisdagen att det inte kommer att fungera med Niklas i en roll på scenen. I en så snabb rep-process som vi skall ha i augusti behövs Niklas som sammanhållande i orkestern, och som sufflör, och som en konstnärlig ledare. Det är han som vet hur musiken är tänkt. Han måste kunna leda den.
Därför bestämde vi att snabbt hitta ett nytt par. Under torsdagen och fredagen repade vi därför med sångerskorna Ida Norrlöf och My Engström, och sångarna Jorge Alcaido och Magnus Boqvist för att pröva hur det kändes. Alla var fantastiska på olika vis, och vi stod inför den delikata uppgiften att välja vilka som kan komma att passa bäst.
Efter mycken vånda blev det så bestämt att My och Jorge kommer att iträda rollerna som Ida och Joel.

Musiken

Niklas Rydén har valt samma metod för komposition som under arbetet med Uppvind. Arbetet sker vid pianot med texten i fokus. Niklas tittar på filmer med improvisationer där texten använts och sjunger sedan själv om och om tills han hittar en rytmik och frasering som känns bra. På så vis är texten och det sångliga hela tiden i fokus vid komponerandet. Efter att också hittat rätt tonspråk sjunger han sedan in skisser i Cubase och bygger fras för fras upp kompositionen. Dessa skisser läggs sedan ut via internet för ensemblen att lyssna på. De ligger också till grund för notarbetet, där Niklas i en nästa fas översätter inspelningarna till noter.
Niklas har börjat med första scenen i andra akten, där gästerna just kommit till villan och festen tar sin början. För denna scen har han valt en ackordgång i F, med mycket kromatisk rörelse. Sedan vandrar han ganska fritt mellan ganska avancerad kromatik, burlesk kabaret, sorgsen visa, klassisk operapastisch och ren enkel tonal musik. Dessa kast, eller stilar, används för att tydliggöra och förstärka den dramaturgi som finns i librettot och historien. På så vis blir musiken i komponerandet en regissör som lyfter fram librettots intentioner.
I musiken är det hela tiden spelet mellan recitativ, där den vanliga dialogen har sin form, och mer sjungna partier, och riktiga sånger, eller arior, som är grundformatet. Vad gäller recitativen letar Niklas efter former för att följa dialogens energier, samtidigt hålla en viss musikalisk konsekvens, men ändå variera musiken. Dialogen präglas av ett växelspel mellan ett läge av energisk, lite avstängd, men välvillig, social ambition, ”Nu skall vi ha trevligt”, och mer känslomässiga, inre uttryck, ofta av lugnare karaktär. Att hitta bra balans här, och variation blir en delikat uppgift.
Det finns ingen tonal eller strukturell plan för komponerandet. Istället är det hela tiden texten som styr. Musikens uppgift är att bära denna.
Niklas skriver mellan en och fem minuters musik på en dag, i ett intensivt pass om tre till fem timmar. Det måste skrivas ungefär 120 minuters musik nu under sommaren. På sextio dagar behövs ett snitt på två minuter om dagen för att musiken skall bli färdig tills repetitionerna startar den 18 augusti. Det kan gå!
Dock finns en del i kompositionsprocessen som kan skapa viss tidsstress. Att förvandla skisserna till noter tar längre tid än att komponera musiken. Niklas Rydén har därför insett att ända sättet att hinna med allt är att varje dag under sommare även lägga ett antal timmar på att skriva noter. Så han har inga problem med sysselsättning under sommaren. Det skall gå...

Veckans arbete

I januari hade vi laborationer där vi improviserade och diskuterade fram material som skulle komma att ligga till grund för arbetet med librettot. I april var librettot färdigt och vi hade en arbetsvecka där vi prövade librettot, improviserade sång och sjöng igenom hela librettot. Därefter har Niklas Rydén i samarbete med Johanna Larsson och Johanna Larsson gjort slutjusteringar i librettot.
Den 31 maj började så Niklas att komponera musiken, och inför repveckan i juni som startade den 9 juni fanns ungefär 20 minuters musik.
Fredrika Byman-Moberg, Erika Alexandersson, David Sperling, Niklas Rydén och Pär Bengtsson var med hela veckan. I början av veckan var även Magnus Bergström med på bas och sång, och Anna Gustafsson på slagverk, sång och dragspel. Anna medverkade också på den öppna visningen. Projektionsansvarige Jim Berggren var med i början av veckan och likaså regissör Johanna Larsson.
Vi arbetade hela veckan med att pröva och lära oss den nya komponerade musiken. Först gick detta ganska trögt. Måndagen och tisdagen spreds en oro igruppen. Är musiken för svår? Kommer vi att klara detta? Skriver Niklas för komplicerat. Hur skall vi kunna lära oss två och en halv timmes musik på fem veckors rep i september när det är så svårt? Arbetet tidigare i våras har präglats av stor lust, tillit och lekfullhet. Nu spreds en oro och stress även om alla tyckte musiken kändes fin. Detta ledde fram till ett beslut på onsdag att byta ut två personer i rollbesättningen, Niklas och Fredrika, (Mer om detta i texten om rollbesättning.)
Och sen släppte stressen och allt började flyta på bra. Vi började känna att det går att lära sig musiken och att den är rolig att arbeta med. Inte minst när vi började lyfta upp arbetet på scenen och lämna noterna vid pianot släppte mycket och det blev lustfyllt igen.
På torsdag och fredag gästades vi av de fyra kandidaterna till roller och på fredag kväll framförde vi 15 minuter för publik.

Fortsatt process

Det var viktigt att vi hann få upp vårt arbete på scenen och känna lite på hur det blir när man agerar och sjunger. Det visade sig att det det gav sig rätt mycket av sig självt eftersom det i musiken och librettot är så uppenbart vilken energi och riktning varje replik har. Det kändes som att den idé vi har, att köra en ganska enkel och avskalad ton på scenen, med stiliserad scenografi verkar vettig. Vi hade också diskussioner om bildarbetet och Jim Berggren efterlyste material att arbeta med under sommaren, för att kunna ha så mycket som möjligt färdigt inför repperioden. Vad gäller bildarbetet finns flera spår. Det senaste är bearbetade bilder från flygfoton som de ser ut på t.ex. Eniro. Men det finns också tankar om bilder eller filmer på objekt från villan. Kastruller, mat, vin, dörrar, fönster och annat. Stiliserat. Och den ursprungliga skissen med live-kamera som filmar små kompositioner av dockskåpsmöbler. Var allt detta landar får växa fram under sommaren.
Vi pratade också mycket om hur processen skall se ut framöver. Niklas skall komponera hela sommmaren. Han kommer kontinuerligt att lägga ut skisser till ensemblen. Preliminärt har vi bestämt att han nu skall börja med första akten, där bara Erika och David agerar, så att de får chans att lära sig den redan innan repperioden.
Normalt sett behöver man kanske ett halvår för att träna in och sätta upp en två och en halv timmars opera av detta slag. Vi har fem veckor. Vi hade under veckan öppenhjärtade samtal om detta. Vi skall försöka. Vi beslutade att skjuta upp premiären fem dagar, till den 25 september, och har nu fem veckor plus en sjätte, fram till premiär på torsdag den 25.
Vi vill också verkligen få en iscensättning. Därför kommer vi att försöka ha en för-premiär redan den 5 september, tre veckor innan premiären. Då måste vi kunna ta oss igenom stycket för att se vad det är som det har blivit.
Niklas och Johanna kommer att göra ett preliminärt repschema och en plan för det fortsatta arbetet. Eftersom många har små barn kommer vi i princip att repa dagtid kl 9-16, med vissa undantag.

Publikkommentarer

Publiken som var med på visningen på fredag den 13 var överlag mycket positiva till vad de fick se. Speciellt tyckte många om vardagsspråket och det absurda och mänskliga i de tafatta försök till umgänge som är denna berättelse. Vardagsspråket och hur musiken hjälper till att lyfta fram detta föranledde många positiva kommentarer och en stor lust att se mer. Det var också uppenbart av kommentarerna att detta är en mer självklar berättelse än Uppvind, Newoperas första nyopera.
Det fanns också intressanta och problematiserande kommentarer. Koreografen och danskonstnärer Rani Nair kom med flera reflektioner. Varför projektioner? Alla operauppsättningar på stora institutioner har ju idag spektakulär teknik. Ville inte ni göra något annat? Hon tyckte också att berättelsen blev så tydlig när vi bara stod vid pianot och bara sjöng. Att musiken och texten är så tydlig att det kan bli för mycket med scenisk aktion ovanpå detta. Detta föranledde ett samtal om att aktionen kanske måste gå emot ibland, och göra något annat, och att den, kanske, precis som musiken, kan vandra mellan olika stilar. Ibland gestaltande, ibland konsertant, ibland svart scen med bara projektioner, ibland scenisk aktion av mer traditionell karaktär. Detta får växa fram.
Nair gjorde också en rolig iakttagelse. Niklas Rydén spelade piano och sjöng rollen som Joel. Fast vid pianot kunde han inte följa med upp på scenen. Därför fick Pär Bengtsson vara stand-in på scenen och agera Joel. Rani Nair undrade varför vi inte tar vara på detta. Det fungerade ju. Hmm...

Powered by Blogger

Subscribe to
Posts [Atom]

-->