Vi i villa

Se hela föreställningen

2010-02-24T11:43:00.000-08:00

Här är en ny version av hela filminspelningen från den näst sista föreställningen den 4 oktober 2008. Här utan intermezzon och körer. Robert Eklund och Jan Pilgaard filmade och Niklas Rydén har klippt filmen.

The player will show in this paragraph

Film med intermezzon

2010-01-24T02:27:00.000-08:00

Här är hela filminspelningen från den näst sista föreställningen den 4 oktober 2008. Robert Eklund och Jan Pilgaard filmade och Niklas Rydén har klippt filmen.

The player will show in this paragraph

2010-01-23T12:03:00.000-08:00

Ljudinspelning från hela föreställningen

2010-01-21T13:00:00.000-08:00

Här är inspelningen av ljudet från näst sista föreställningen av Vi i Villa på Atalante. Med New Opera CO den 4 oktober 2008, samma föreställning som i filmen.

Get the Flash Player to see this movie.

Filmer Work in Progress 21 februari

2009-03-05T12:14:00.000-08:00

På lördagen öppna kväll fick publiken ta del av när operasångarna Grith Fjeldmose och Gösta Zackrisson framförde tre delar ur Vi i Villa.

Först kaffegrälet ur akt 1.

Sedan det stora grälet i slutet av Akt 1.

Grith avslutade, tillsammans med David Sperling
i rollen som Vera, med en sopranstämma till Veras aria.

Detta block avslutades med ett inspirerat samtal om olika slags sångteknik.

Kvällen fortsatte sedan med att vi såg filmen som ligger överst på denna sajt.

Work in progress

2009-03-05T12:13:00.000-08:00

På lördagen öppnade vi dörrarna för publik och berättade vad vi gjort under veckan. Ett trettiotal personer kom och vi redogjorde för det processtänkande som präglar New Operas arbete, och berättade om de ursprungliga visionerna bakom begreppet nyopera. Många av de som var där hade inte sett Vi i Villa.
Därefter framförde operasångarna Grith Fjeldmose och Gösta Zackrisson tre stycken ur Vi i Villa för en entusiastisk publik. Detta mynnade ut i en lång och spännande diskussion mellan publienk och sångarna om olika sångteknik .

Rösttekniker
Det fungerade väldigt bra när Grith och Gösta sjöng Vi i Villa. Vi i Villa är således en opera som kan framföras av operasångare med traditionell teknik, bara man väljer sångare med rätt läge. Männen skall förmodligen vara tenorer, och kvinnorna mezzo. Grith och Gösta menade också, med sin långa erfarenhet av opera, att Vi i Villa självklart är en opera, och inget annat. Grith tycker det är viktigt att man öppnar den musikdramatiska världen för projekt med andra och svagare röster och använder mikrofoner. Operan behöver detta för att få in nya impulser. Samtidigt kan man fortsätta att spela traditionell opera också. Det finns ingen motsättning.

Distansering
Det var alltså förvånansvärt hur lite annorlunda det var med operaklang. Lite svårare att höra texten, lite mer av musik och mindre av teater, och en lite mer exakt trogenhet till noterna. På gott och på ont. Vi har ju sökt undersöka vad det är att sjunga dramatisk dialog på ett så naturtroget och tal-liknande sätt som möjligt. Det är just det vi undersöker. Några i publiken menade att det är just det som är värdet, och att det är lättare att ta in än operaklang för den som inte är van vid att lyssna på opera.
Andra menade att den distansering som operaklangen innebar är välgörande. Det var intressant, och berör en frågeställning som fanns med redan när New Opera CO lanserade nyoperamanifestet 2006. Kan man verkligen sjunga vardaglig dramatisk dialog utan operans distansering, som finns både i röstklang och teknisk fulländning? Utan attt det blir fånigt. Vi har funnit att det fungerar, men påpekandet att denna vardagliga realistiska text kanske ändå mår bra av friktionen mot operatekniken är intressant. Inför en framtida uppsättning av Vi i Villa bör vi absolut ha med tanken om att alla uttryck inte får följa vardagsrealismen, utan att något måste kunna gå emot, i någon mening. Det kan vara sången, det kan vara rörelse. Det finns många sätt. Men det är viktigt.
Sedan är ju tanken att i framtiden göra en uppsättning på en operainstitution svindlande. Det vore otroligt kul!

Film
Efter en paus och uppsluppna samtal i foajén var det premiär för filmen Vi i Villa, den avfilmade föreställningsfilm som ligger överst på denna sajt. Den är två timmar och tjugo minuter lång, och det var bara några i ensemblen som såg hela.
Men efter första akten kom flera i publiken fram och berättade att de inte sett Vi i Villa, men att de nu både förstod och tyckte om det vi gjort. Alla var också överens om den höga tekniska nivån på sången, hos dessa sångare som alltså inte är operasångare.
Överhuvud taget visade sig filmen vara en ovanligt sevärd film. På ett vis närmre aktörerna än man kommer i verkligheten. Det är kanske film vi skall göra. En ny Les Parapluies de Cherbourg. Vem vet!
//Niklas

Filmer fredag 20 februari

2009-03-05T11:30:00.001-08:00

På fredagen samtalade My Engström Renman, Erika von Weissenberg och Niklas Rydén hela förmiddagen om konst och barnuppfostran. På eftermiddagen tillkom David Sperling, Grith Fjeldmose och Gösta Zackrisson, och vi fortsatte tala om barnuppfostran.

Här är ett utdrag.

Sen övade Grith och Gösta på kaffescenen.

De prövade också den stora grälscenen i akt 1.

Sen prövade vi sopranstämman från Veras aria två gånger.

Till sist prövade vi kvartetten från andra akten.
Grith och Gösta hade inte förberett alls utan sjöng helt a vista från noterna.

Om barnuppfostran

2009-03-05T10:03:00.000-08:00

Fredag förmiddag var det åter en ny grupp som träffades. Erika von Weissenberg och Niklas Rydén som medverkat alla dagar, och My Engström-Renman, med för första gången sedan Vi i Villa spelades i oktober. Vi gjorde åter det som varit en central aktivitet denna vecka. Vi samtalade. I tre timmar. Det blev ett uppriktigt möte och vi talade om våra konstnärsskap och drömmar. Om hur svåra de ibland kan vara att realisera. Om att göra filmer, om svensk musik från 30-40-tal, om musiken i gamla svenska militärfarser, om att hitta tid att skriva låtar, om filmprojekt, mod, körkonvent i Tyskland och mycket annat. My berättade om hur det varit att sjunga Vi i Villa. Hur svårt det var att hitta rätt i den egna röstliga attityden mitt bland alla ord och noter som skulle sättas och memoreras. Och hur kul det därför skulle vara att göra Vi i Villa igen, med en delvis ny ingång.
Vi kom därefter att tala utförligt om de idéer till omarbetning som beskrivs kortfattat i texterna från onsdagen. Även Pär deltog i detta samtal och alla var väldigt sugna på att göra en ny uppsättning. Niklas berättade också om planerna på en ny uppsättning i november. Mer om detta följer.

Barnuppfostran
Temat för dagen kom dock att bli barnuppfostran. My, som just denna vecka skolar in sitt andra barn på dagis, kom till labbet från en barnfylld värld och vi kom att prata om en fas i livet där längtan efter en timmes ensamhet för eftertanke, eller för att kunna arbeta, kanske skriva en låt, är starkare än något annat. Mys barn är tre och ett år gamla, Erikas nio och fjorton, Niklas 23 och 25. Alla har gemensamma erfarenheter. Av hur häftigt det är, hur jobbigt det är, hur svårt det är ibland, hur arg man kan bli, av skuldkänslor, av frågor, av att sitta i styrelsen för föräldrakooperativ, av att försöka hinna med konsten, av att alltid ha ont om pengar. Ja. Det var ett mycket öppet och stimulerande samtal som också kom att handla om Top Model, Barbiedockor, Bag in Box och andra företeelser som ibland kan hjälpa människor. Eller stjälpa. Där ute i mörkret.

Ännu mer barnuppfostran
På eftermiddagen tillkom David Sperling, Grith Fjeldmose och Gösta Zackrisson. Niklas inledde med att börja berätta för de nytillkomna om förmiddagens samtal. Detta ledde till ett timmeslångt engagerat samtal om barnuppfostran. Grith och Gösta har en 21-årig son. David har en handikappad 13-årig son, och två barn som är sex och fyra. Detta operakollektiv med massor av erfarenhet av barnahavande i olika faser hade mycket att prata om. Om gränssättning, om var man lär sig att vara förälder, om andras dömande blickar, om skillnaden mellan verkliga gränser och påhittade gränser, och om den gråzon däremellan där barn kan raljera med spel och provokationer. Eller om de som menar att "trots" kanske i själva verket startar hos föräldern, på vilket barnet reagerar. Allt detta varvat med massvis av praktiska exempel. Som till exempel att Gösta just nu leder samtal med pappor på Mödravårdscentraler i Göteborg.

Nästa opera
I söndags skrev New Opera CO en ansökan för nästa projekt inför 2010. En ny opera. Där hette det att vår nästa opera skall heta "Föräldrakooperativ" och handla om barnuppfostran. Idag känns det som om den processen faktiskt har startat, helt spontant. Och det är ju fantastiskt. En idé som bara är väldigt rolig, som bottnar i ett engagemang i gruppen, och som har så många bottnar att man definitivt kan skapa ett spännande drama av den. Ett drama som också kommer att kunna inrymma en bestämd vision om en attityd till barn som bygger på ömsesidighet, respekt och kärlek.
Plötsligt är vi jättesugna på detta nya projekt. Processen dit fram. Vi kan ha med barnen! Vilka samtal vi kommer att ha. VIlka improvisationer. På väg till librettot. Sedan inser vi hur oerhört kulturpolitiskt korrekt detta är. I en tid där kulturens nytta för andra sektorer betonas allt mer.
Helt utan plan och bara utifrån lust har vi plötsligt sjösatt ett projekt som kommer att kunna ha många möjliga avsättningar och som faktiskt borde vara möjligt att finansiera. Tänk bara alla samtal efter föreställningen med unga föräldrar, alla seminarieidéer och alla möjliga arenor där man kan spela.
//Niklas

Dagbok februari 2009

2009-02-25T14:05:00.000-08:00

Nu är New Opera CO tillbaks igen för första gången sedan Vi i Villa. Denna gång med ett röst- och rörelselab.

Inledning
Måndag den 16 – Impulz-Musik
Filmer 16 februari
Tankar om en framtida version
Filmer 18 februari
Barnuppfostran!
Filmer 20 februari
Work in Progress. Tankar.
Filmer 21 februari, Work in Progress.

Inledning

2009-02-24T13:45:00.000-08:00

Idag inledde New Opera CO det första labbet sedan processen fram emot Vi i Villa gick över i arbetet med den blivande föreställning. Denna gång fokuserar vi mot ett fortsatt utforskande av vad detta att sjunga dramatisk text kan vara och är. Vi vill fråga oss hur vi kan gå vidare och förfina den slags sånglighet som presenterades i Vi i Vila, men också om det finns andra vägar mot en ny samtida musikdramatik. I samband med detta håller vi också på att försöka förstå vad Vi i Villa blev och hur den föreställningen skall leva vidare och utvecklas. Som en del i denna process kommer vi under veckan att pröva att sjunga några delar av Vi i Villa med traditionell operateknik, för att se vad det gör med materialet.
I processen där vi skapade Vi i Villa hade rörelsearbetet en viktig roll. Vi improviserade och hade rörelseverkstad nästan varje dag. I det färdiga verket hann vi inte särkilt mycket utforska hur det skulle kunna integreras i den sceniska framställningen. Därför kommer vi denna vecka att arbeta en del med rörelse, relationen mellan röst och rörelse och med tankar om hur koreograferad eller improviserad rörelse skulle kunna vara en mer integrerad del i en framtida nyopera.

Medverkande
I detta Lab kommer i varierande grad följande att medverka: Harriet Olsson, sångare, saxofonist, scenartist, Erika von Weissenberg, filmarbetare, rekvisitör, kostymör, Fredrika Byman-Moberg, dansare, danskonstnär, Niklas Rydén, kompositör, Pär Bengtsson, gitarrist, tekniker, Grith Fjeldmose, operasångare, musikkonstnär, My Engström Renman, sångare, scenartist, Gösta Zachrisson, operasångare, mansaktivist, David Sperling-Bolander, sångare, skådespelare, rörelseartist.

Filmer 18 februari

2009-02-19T12:16:00.001-08:00

Under onsdagen fick vi chansen att pröva lite av Vi i Villa med operasångare. Grith Fjeldmose och Gösta Zackrisson, som båda arbetat länge på Göteborgsoperan, började repetera några bitar ur första akten. Det var väldigt roligt att höra. Och det är ju uppenbart att det skulle gå att sätta upp Villan med operasångare. När vi lärt oss detta bättre återkommer vi med mer material och med bättre ljud.

Först en dialog från första akten om att vara sjukskriven. (Som Vera ju är.)

Efter ett samtal om att man givetvis inte skall överdriva operaklangen prövade vi på skoj att göra just detta.

2009-02-19T12:02:00.000-08:00

Under onsdagen fick vi chansen att pröva lite av Vi i Villa med operasångare. Grith Fjeldmose och Gösta Zackrisson, som båda arbetat länge på Göteborgsoperan, började repetera några bitar ur första akten. Det var väldigt roligt att höra. Och det är ju uppenbart att det skulle gå att sätta upp Villan med operasångare. Först en sång om sjukskrivningar. När vi lärt oss detta bättre återkommer vi med mer material och med bättre ljud.

Först en dialog om att vara sjukskriven. (Som Vera ju är.)

Efter ett samtal om att man givetvis inte skall överdriva operaklangen prövade vi på skoj att göra just detta.

Tankar om en framtida version

2009-02-19T11:57:00.000-08:00

Igår blev jag intervjuad och hade ett inspirerat samtal med Emma Johannesson som läser Dramatik på Göteborgs Universitet. Hon skall i en uppsats, med utgångspunkt i tre olika föreställningar, diskutera scenografins relation till helheten och och dess roll i processen. Vi i Villa är en av dessa föreställningar. Vi kommer att återkomma med hennes tankar när hon är färdig.
Detta förde mig dock in på tankar jag har kring Vi i Villa och hur denna första version vi gjorde kom att bli. Här är några spår över vilka jag funderar.

Tankar
• Grannar, elaka Flickan och roliga körer. Jag blir alltmer övertygad om att dessa festliga intermezzon stör möjligheten att komma nära den egentliga berättelsen. Varje gång det sätts en punkt efter en, ofta tung och gripande, episod så skojas det från kören och grannarna. Detta blir en stark distansering som berättandet förmodligen skulle må bättre utan.
• En annan del i berättelsen som behöver ses över är det låsta rummet och ljuden därifrån. Kan detta förtydligas?
• Projektioner. Jim och jag har pratat om att diskutera andra sätt att använda bilder, och kanske pröva att inte ha det monumentala projektionsrummet.
• Man hör tydligt några ganska olika spår i musiken. Hos kören, och dess skojiga sånger om husägandets och det sociala spelets vedermödor finns en jazz- och kabaret-ton som är en viktig sida i mitt komponerande. Men frågan är om det passar ihop med den kromatiska vardagsdialogen. Det är inte säkert att det skall vara med i denna föreställningen. Detsamma kanske gäller en del mellanspel och ouvertyrer. Jag tog ju t.ex. tillfället i akt att skriva lite Zappa-influerade melodier. De är fina. Men passar de verkligen här?
• Musiken bör sålunda ses över, redigeras och vid behov komponeras om.
• Man skulle också kunna tänka sig att vi arrangerar musiken och inte bara spelar efter analys.
• Det finns en ambition i librettot att gestalta meningslösa samtal, konversation utan innehåll och kommunikation. Det är lovvärt. Samtidigt riskerar dessa partier faktiskt att just bli lite innehållslösa. Detta bör ses över. Går det att stryka något?
• När man läser librettot är dess naivistiska och absurda sidor välgörande. Inte minst alla rim. När rimmen blir tonsatta kan det några gånger kanske bli för mycket. Detta bör också ses över. Vet inte om det är ett problem.
• Till sist kan man väl säga att man med detta också kan säga att just skojandet om detta med att bo i villa kanske blivit överbetonade. Med smutsiga fönster, tjusiga bilar, rabatter och allt. Kanske blir det mer lagom om kör o grannar stryks.

Nåväl. Sammanfattningsvis. Jag skulle vilja pröva en uppsättning utan grannar och kör, och med ett annat sätt att använda bilder. Bara fyra huvudroller på scenen i ett berättande som stannar kvar i deras stämning hela tiden. Kanske också med bara piano för att hålla nere ensemblen och göra stycket lättare att turnera. Vi får se.
//Niklas

16 februari 2009

2009-02-16T14:11:00.001-08:00

Vi var inte många. Det var Harriet Olsson, Erika von Weissenberg, Fredrika Byman-Moberg och jag, Niklas Rydén. Jag tänkte innan att på alla de Lab jag tidigare initierat har vi träffats förutsättningslöst utan någon strikt plan, och ur samtal, möten och improvisationer har tankar, aktiviteter och kreativitet vuxit fram. Ändå var jag lika nervös som första gången. Vi var så få. Vad skulle vi egentligen göra?

Samtal
Men när vi satt där och berättade för varann om våra drömmar, rädslor, hinder och möjligheter förstod jag att det kommer att bli bra. Vi pratade om hur viktigt det är att få uppleva dessa tillfällen för förutsättningslöst skapande tillsammans med andra. Hur de kan vara ett forum för att sakta våga sjösätta processer och idéer som ligger och vilar. Exempel som att regissera en film eller göra koreografi utan att att vara dansare nämndes. Men också hur viktigt det är att bara få oss att göra. Det är så otroligt mycket konst som aldrig blir gjord. Av praktiska skäl, ekonomiska, men också av osäkerhet, brist på sammanhang och mod. Vi pratade t.ex. om lusten att arbeta mer fysiskt med rörelse, men hur osäkerhet kan stoppa oss som inte är dansare.
Vi talade vidare om detta att skapa ensam. Hur svårt det kan vara. Eftersom man måste klara att möta sina inre monster, gå i cirklar, känna att det inte går, och så småningom, ändå göra, ofta med förvånansvärt bra resultat. Men det är tufft. Därför undviker vi det oftast när vi inte av ett eller annat skär är tvungna att leverera. Tyvärr. Detta förde oss vidare in i ett samtal om skillnaden mellan att skapa ensam och att skapa i grupp. Här deltog också Pär och vi var eniga om hur gruppens energi, den omedelbara responsen och impulser från andra kan göra skapandet till ett rent nöje när det fungerar som bäst. Samtidigt är det mycket som inte går att göra i grupp, t.ex. att skriva text eller att komponera opera. Då måste man stå ut med ensamheten, oron och tvivlet. Och komma ihåg hur nöjd och tillfreds man alltid är när man lyckats. (Det vore spännande att tala mer om vilken slags konst som går att skapa i grupp och vilken som kräver ensamarbete. Och om det är så att motståndet i ensamarbetet gör viss konst sällsyntare än den borde vara. Och om hur en dialektik mellan dessa två kanske är idealet.)

Rörelseverkstad
Sedan gick vi in på golvet och Fredrika gjorde en uppvärmning med oss som så småningom landade på golvet i rullande formationer. Sedan gick vi över till en impulsövning som utvecklades till en slags improvisation. Vi arbetade parvis. En av oss blundade och den andre fick lätt röra/putta någonstans på henne. Denna beröring startade en rörelseimpuls som den blundande fick utföra. Här uppstod en uppmärksam kommunikation med fokus på hur en rörelse kommer ur en impuls, och hur detta är något som gör den tydlig och trovärdig.
Vi avslutade med att två av oss själva fick tänka impulsen och göra rörelsen medan de andra två tittade på. Med slutna ögon blev det väldigt tydligt hur olika det var när man verkligen lyckades uppleva att den rörelse man gjorde kom ur en impuls gentemot när man mer "konstruerade" rörelserna. Det var lätt att det blev just en konstruktion. Men för de som tittade blev det en förvånansvärt intressant improvisation i rörelse. Och vi bestämde oss för att fortsätta efter lunch.

Impuls som metod i röstimprovisation
Impulstanken ledde vidare in i samtal om hur det går till när man sjunger text. Hur avgörande det är för åskådarens upplevelsen av äkthet och närvaro att man har "impulsen" att säga det man berättar. På riktigt. Att man menar något. Att man vill något med varje ord. Att motsatsen märks direkt.
På eftermiddagen gjorde vi lite experiment där vi kastade ord, meningar och ljud till varandra i flera improvisationsövningar. Därefter gick vi tillbaks och lade ljud till impulsövningen. Fredrika hade då gått och vi var bara tre. En fick blunda och reagera med rörelse och ljud på de andras beröring och puffar. Det blev som att den som blundade var ett instrument som vi spelade på. Fascinerande, och ett sätt att närma sig röstljud och sång som väldigt tydligt utgår från rörelsen. Man försökte liksom fokusera på rörelseimpulsen och ta med ett ljud.
Detta ledde vidare till en lång, lång improvisation där vi stod jämte varann, blundade och gjorde rörelseimpulser med ljud. Det blev till slut en slags text-ljud-improvisation med inslag av rörelser, men där rörandet ändå var utgångspunkten. Det var för mig som både musiker och textskrivare en improvisation ovanligt fri från invanda mönster och konstruerande tankar. Det verkligen bara kom.
Avslutningsvis gjorde vi om samma sak en gång till, men denna gång vid pianot. Efter lite musikertvångstankar i början lyckades vi med denna teknik än en gång faktiskt uppleva en annorlunda frihet i improvisationen. Blunda. Utgå från impulser som sätter igång rörelse. Gör till detta ljud och sång. Impulz-Musik!
Labbet fortsätter på onsdag.
//Niklas

Filmer 16 februari

2009-02-16T14:09:00.000-08:00

Efter rörelseverkstad på förmiddagen så började vi med röst och ord på eftermiddagen. Först i en Suzanne Osten-inspirerad lek med ord. Harriet, Erika, Fredrika och Niklas. (Filmerna har låg kvalitet. Skall försöka byta till bättre.)

Ordkedjor.

Sen var Fredrika tvungen att gå. Vi som var kvar började att använda varandra som instrument.

Impulz-Instrument.

Därefter blev vi tre självgående impulz-instrument och vandrade ut i en lång text-röst-improvisation. (30 min) Här ett utdrag.

Femton och nitti.

Vi avslutade med att improvisera vid pianot med samma attityd. Rörelsen och impulsen i centrum.

Guitarist. Impulz-Musik.

Projektet

2009-01-20T07:06:00.000-08:00

Vi i Villa är New Opera Co:s andra opera. Efter succén med Uppvind skapar vi under 2008 nyoperan Vi i villa! Här kan ni följa processen som inleddes i januari 2008. Från arbetsperioder då och i april och juni finns musik, text och film i en processdagbok. Librettot finns i menyn till höger. Under sommaren presenterades löpande skisser och noter efterhand som komponerandet fortskred. Den åttonde augusti blev musiken färdig. Vi har under våren haft en öppen process som lett fram till en metod och ett skrivet verk. Detta kommer nu att repeteras in under augusti-september och ha premiär den 25 september. Välkomna!
//Niklas

Dagbok Juni

2008-06-16T20:58:00.000-07:00

Nu är det slutgiltiga musikaliska arbetet med Vi i Villa sjösatt. Efter fem repdagar hade vi öppen visning för en entusiastisk publik fredag den 13 juni.

Filmer från 13 juni
Veckans arbete
Musiken
Roller och nya medarbetare
Fortsatt process
Publikkommentarer

Dagbok april

2008-06-16T19:03:00.000-07:00

Nu är New Opera Co tillbaks igen. Den 7 april började vi repa och laborera igen. Här är olika anteckningar och filmer.

Inledning
Filmer från 7 april
Reflektioner från 7 april
Filmer från 8-9 april
Se hela operan
Fler klipp
Fredagens Work in Progress
Övergripande reflektioner efteråt
Tankar om historien
Tankar om karaktärerna
Andra tankar

Ljudskisser

2008-06-16T19:02:00.000-07:00

Musiken komponeras under sommaren 2008, mellan 31 maj och 17 augusti. Den 18 augusti startar repetitionerna. Här kan ni lyssna på Niklas Rydéns skisser, där han själv sjunger den nya musiken vid pianot. Här publiceras musiken allt eftersom den växer fram.

Akt 1
Vera och Joel väntar gäster. Grannarna, Elaka Flickan och Vita musen spionerar och kommenterar i Intermezzon. Akt 1 blev färdig 11 juli. Här är alla skisser.
Scen 1, med Intermezzo 1
Scen 2, med Intermezzo 2
Scen 3, med Intermezzo 3
Scen 4, med Intermezzo 4
Scen 5
Scen 6
Scen 7, med Intermezzo 5

Akt 2
Scen 1
Intermezzo 1
Scen 2, med Intermezzo 2
Scen 3, med Intermezzo 3
Scen 4, med Intermezzo 4
Scen 5, Intermezzo 5, Scen 6

Noter

2008-06-16T19:01:00.000-07:00

Här publiceras länkar till noterna i pdf-form efterhand som de blir färdiga under sommaren 2008. Det är dessa noter ensemblen kommer att repetera med i augusti.

Akt 1
Scen 1
Intermezzo 1
Scen 2
Intermezzo 2
Scen 3
Intermezzo 3
Scen 4
Intermezzo 4
Scen 5
Scen 6
Scen 7
Intermezzzo 5

Akt 2
Scen 1
Intermezzo 1
Scen 2
Intermezzo 2
Scen 3
Intermezzo 3
Scen 4
Intermezzo 4
Scen 5
Intermezzo 5
Scen 6

Filmer 13 juni

2008-06-16T18:00:00.000-07:00

På den öppna kvällen fick publiken höra och se de första minuter som sett notpapperets ljus. Det är första gången musiken framfördes och flera saker var knappt mer än genomsjungna.

Först sjunger vi vid pianot inledningen av andra akten. Gästerna har kommit och de två paren konverserar. Erika Alexandersson, David Sperling, Fredrika Byman-Moberg, Niklas Rydén och Anna Gustafsson sjunger och de två sistnämnda spelar också.

Inledning Akt 2. Vid pianot.

Sedan, också vid pianot, Intermezzo 1 med Pillersången. Här medverkar också Pär Bengtsson. Anna sjunger rollen som elaka flickan med bistra kommentarer, Niklas hennes vita mus, Pär grannen Hansson och Niklas som grannen Bertilsson.

Akt 2. Intermezzo 1.

Vi visade sedan en första iscensättning av 15 minuter. Efter en stund även med exempel på Jim Berggrens projektion.
Erika, David, Fredrika och Pär. Niklas sjunger från pianot Pärs stämma.

Akt 2. Scen 1 med improviserat hälsande.

Under kvällen fick vi många kloka kommentarer och frågor från publiken. Här är det koreografen Rani Nair som är frågeställare.

Samtal.

Till sist lite extra material. Senare på kvällen övade operakonstnärerna och deras vänner sina färdigheter i att förvandla tändstickor till raketer med hjälp av folie. David Sperling berättade att han i sin ungdom bodde i Argentina och att detta där praktiserades bland leksugna rökare.
Det hela visade sig fungera bäst när folien, som lindas hårt runt svavlet, får ett litet, litet hål baktill, där elden kan skjuta ut. Då åker tändstickan som en raket åt andra hållet.

Eld.

Roller och nya medarbetare

2008-06-16T16:37:00.000-07:00

På tisdagen stod det klart att det blir för svårt för Fredrika, som är dansare och danskonstnär, att sjunga rollen som Ida. Hon har gjort en heroisk insats under veckan, som man kan höra i filmen nedan, men det tar för lång tid och blir för osäkert för att det skall fungera.
Anledningen till att Fredrika alls är påtänkt som sångerska är dels att att vi ju arbetar i en process där alla arbetar med rörelse och alla är med och sjunger, oavsett bakrgrund. Fredrika fungerade så bra i den improviserade delen av arbetet att vi ville pröva detta. Hon blev så mycket ett med rollen som Ida och vi såg stor potential i att ha en dansare med på scenen i en roll.
På ett annat vis förstod vi också under tisdagen att det inte kommer att fungera med Niklas i en roll på scenen. I en så snabb rep-process som vi skall ha i augusti behövs Niklas som sammanhållande i orkestern, och som sufflör, och som en konstnärlig ledare. Det är han som vet hur musiken är tänkt. Han måste kunna leda den.
Därför bestämde vi att snabbt hitta ett nytt par. Under torsdagen och fredagen repade vi därför med sångerskorna Ida Norrlöf och My Engström, och sångarna Jorge Alcaido och Magnus Boqvist för att pröva hur det kändes. Alla var fantastiska på olika vis, och vi stod inför den delikata uppgiften att välja vilka som kan komma att passa bäst.
Efter mycken vånda blev det så bestämt att My och Jorge kommer att iträda rollerna som Ida och Joel.

Musiken

2008-06-16T16:36:00.000-07:00

Niklas Rydén har valt samma metod för komposition som under arbetet med Uppvind. Arbetet sker vid pianot med texten i fokus. Niklas tittar på filmer med improvisationer där texten använts och sjunger sedan själv om och om tills han hittar en rytmik och frasering som känns bra. På så vis är texten och det sångliga hela tiden i fokus vid komponerandet. Efter att också hittat rätt tonspråk sjunger han sedan in skisser i Cubase och bygger fras för fras upp kompositionen. Dessa skisser läggs sedan ut via internet för ensemblen att lyssna på. De ligger också till grund för notarbetet, där Niklas i en nästa fas översätter inspelningarna till noter.
Niklas har börjat med första scenen i andra akten, där gästerna just kommit till villan och festen tar sin början. För denna scen har han valt en ackordgång i F, med mycket kromatisk rörelse. Sedan vandrar han ganska fritt mellan ganska avancerad kromatik, burlesk kabaret, sorgsen visa, klassisk operapastisch och ren enkel tonal musik. Dessa kast, eller stilar, används för att tydliggöra och förstärka den dramaturgi som finns i librettot och historien. På så vis blir musiken i komponerandet en regissör som lyfter fram librettots intentioner.
I musiken är det hela tiden spelet mellan recitativ, där den vanliga dialogen har sin form, och mer sjungna partier, och riktiga sånger, eller arior, som är grundformatet. Vad gäller recitativen letar Niklas efter former för att följa dialogens energier, samtidigt hålla en viss musikalisk konsekvens, men ändå variera musiken. Dialogen präglas av ett växelspel mellan ett läge av energisk, lite avstängd, men välvillig, social ambition, ”Nu skall vi ha trevligt”, och mer känslomässiga, inre uttryck, ofta av lugnare karaktär. Att hitta bra balans här, och variation blir en delikat uppgift.
Det finns ingen tonal eller strukturell plan för komponerandet. Istället är det hela tiden texten som styr. Musikens uppgift är att bära denna.
Niklas skriver mellan en och fem minuters musik på en dag, i ett intensivt pass om tre till fem timmar. Det måste skrivas ungefär 120 minuters musik nu under sommaren. På sextio dagar behövs ett snitt på två minuter om dagen för att musiken skall bli färdig tills repetitionerna startar den 18 augusti. Det kan gå!
Dock finns en del i kompositionsprocessen som kan skapa viss tidsstress. Att förvandla skisserna till noter tar längre tid än att komponera musiken. Niklas Rydén har därför insett att ända sättet att hinna med allt är att varje dag under sommare även lägga ett antal timmar på att skriva noter. Så han har inga problem med sysselsättning under sommaren. Det skall gå...

Veckans arbete

2008-06-16T15:22:00.000-07:00

I januari hade vi laborationer där vi improviserade och diskuterade fram material som skulle komma att ligga till grund för arbetet med librettot. I april var librettot färdigt och vi hade en arbetsvecka där vi prövade librettot, improviserade sång och sjöng igenom hela librettot. Därefter har Niklas Rydén i samarbete med Johanna Larsson och Johanna Larsson gjort slutjusteringar i librettot.
Den 31 maj började så Niklas att komponera musiken, och inför repveckan i juni som startade den 9 juni fanns ungefär 20 minuters musik.
Fredrika Byman-Moberg, Erika Alexandersson, David Sperling, Niklas Rydén och Pär Bengtsson var med hela veckan. I början av veckan var även Magnus Bergström med på bas och sång, och Anna Gustafsson på slagverk, sång och dragspel. Anna medverkade också på den öppna visningen. Projektionsansvarige Jim Berggren var med i början av veckan och likaså regissör Johanna Larsson.
Vi arbetade hela veckan med att pröva och lära oss den nya komponerade musiken. Först gick detta ganska trögt. Måndagen och tisdagen spreds en oro igruppen. Är musiken för svår? Kommer vi att klara detta? Skriver Niklas för komplicerat. Hur skall vi kunna lära oss två och en halv timmes musik på fem veckors rep i september när det är så svårt? Arbetet tidigare i våras har präglats av stor lust, tillit och lekfullhet. Nu spreds en oro och stress även om alla tyckte musiken kändes fin. Detta ledde fram till ett beslut på onsdag att byta ut två personer i rollbesättningen, Niklas och Fredrika, (Mer om detta i texten om rollbesättning.)
Och sen släppte stressen och allt började flyta på bra. Vi började känna att det går att lära sig musiken och att den är rolig att arbeta med. Inte minst när vi började lyfta upp arbetet på scenen och lämna noterna vid pianot släppte mycket och det blev lustfyllt igen.
På torsdag och fredag gästades vi av de fyra kandidaterna till roller och på fredag kväll framförde vi 15 minuter för publik.

Fortsatt process

2008-06-16T14:38:00.000-07:00

Det var viktigt att vi hann få upp vårt arbete på scenen och känna lite på hur det blir när man agerar och sjunger. Det visade sig att det det gav sig rätt mycket av sig självt eftersom det i musiken och librettot är så uppenbart vilken energi och riktning varje replik har. Det kändes som att den idé vi har, att köra en ganska enkel och avskalad ton på scenen, med stiliserad scenografi verkar vettig. Vi hade också diskussioner om bildarbetet och Jim Berggren efterlyste material att arbeta med under sommaren, för att kunna ha så mycket som möjligt färdigt inför repperioden. Vad gäller bildarbetet finns flera spår. Det senaste är bearbetade bilder från flygfoton som de ser ut på t.ex. Eniro. Men det finns också tankar om bilder eller filmer på objekt från villan. Kastruller, mat, vin, dörrar, fönster och annat. Stiliserat. Och den ursprungliga skissen med live-kamera som filmar små kompositioner av dockskåpsmöbler. Var allt detta landar får växa fram under sommaren.
Vi pratade också mycket om hur processen skall se ut framöver. Niklas skall komponera hela sommmaren. Han kommer kontinuerligt att lägga ut skisser till ensemblen. Preliminärt har vi bestämt att han nu skall börja med första akten, där bara Erika och David agerar, så att de får chans att lära sig den redan innan repperioden.
Normalt sett behöver man kanske ett halvår för att träna in och sätta upp en två och en halv timmars opera av detta slag. Vi har fem veckor. Vi hade under veckan öppenhjärtade samtal om detta. Vi skall försöka. Vi beslutade att skjuta upp premiären fem dagar, till den 25 september, och har nu fem veckor plus en sjätte, fram till premiär på torsdag den 25.
Vi vill också verkligen få en iscensättning. Därför kommer vi att försöka ha en för-premiär redan den 5 september, tre veckor innan premiären. Då måste vi kunna ta oss igenom stycket för att se vad det är som det har blivit.
Niklas och Johanna kommer att göra ett preliminärt repschema och en plan för det fortsatta arbetet. Eftersom många har små barn kommer vi i princip att repa dagtid kl 9-16, med vissa undantag.

Publikkommentarer

2008-06-16T13:39:00.000-07:00

Publiken som var med på visningen på fredag den 13 var överlag mycket positiva till vad de fick se. Speciellt tyckte många om vardagsspråket och det absurda och mänskliga i de tafatta försök till umgänge som är denna berättelse. Vardagsspråket och hur musiken hjälper till att lyfta fram detta föranledde många positiva kommentarer och en stor lust att se mer. Det var också uppenbart av kommentarerna att detta är en mer självklar berättelse än Uppvind, Newoperas första nyopera.
Det fanns också intressanta och problematiserande kommentarer. Koreografen och danskonstnärer Rani Nair kom med flera reflektioner. Varför projektioner? Alla operauppsättningar på stora institutioner har ju idag spektakulär teknik. Ville inte ni göra något annat? Hon tyckte också att berättelsen blev så tydlig när vi bara stod vid pianot och bara sjöng. Att musiken och texten är så tydlig att det kan bli för mycket med scenisk aktion ovanpå detta. Detta föranledde ett samtal om att aktionen kanske måste gå emot ibland, och göra något annat, och att den, kanske, precis som musiken, kan vandra mellan olika stilar. Ibland gestaltande, ibland konsertant, ibland svart scen med bara projektioner, ibland scenisk aktion av mer traditionell karaktär. Detta får växa fram.
Nair gjorde också en rolig iakttagelse. Niklas Rydén spelade piano och sjöng rollen som Joel. Fast vid pianot kunde han inte följa med upp på scenen. Därför fick Pär Bengtsson vara stand-in på scenen och agera Joel. Rani Nair undrade varför vi inte tar vara på detta. Det fungerade ju. Hmm...

Andra tankar och frågor

2008-04-14T11:23:00.000-07:00

Om att tala vissa scener
Ett intressant resonemang under veckan har rört frågan om huruvida allt måste sjungas. I själva idéen om nyopera har Niklas lanserat idéen att allt skall sjungas. Nu prövade vi att låta Vera och Joel prata, utan sång, när de är ensamma. Det sker två gånger, framförallt i slutet. Det skulle kunna bidra till en tolkning av slutet som antyder att allt annat bara var en ond dröm.

Slutet
Det finns flera röster som är oroliga för slutet. Om det håller. Det är viktigt att se över detta, liksom frågan om barntemat. Om detta att Vera är gravid, nu med Joels barn, ger som slutsats att om man bara får barn blir allt bra.

Märket/UFO
Vi diskuterade detta med UFO-historien och dess relation till det övernaturliga i rummet. Och hur mycket de skall tala om ”Märket”. Det kanske räcker att visa det. Vi får se.

Om självupplevda berättelser
På tal om UFO-historien påpekades att den är så bra för den är en självupplevd berättelse. En berättelse som får tid att vecklas ut och som den som berättar den upplevt själv. Inte bara nåt man hört på radion eller läst om. Borde vi ha några fler sådana?

David om ord/text/musik
David Sperling har arbetat i gränslandet mellan text och musik i sina egna uppsättningar, och tillsammans med bl.a. Sören Larsson. Det finns tekniker inom teatern där man söker textens rytm och musikalitet. Det är sådana tankar David är intresserad att föra längre, mot att bli till musik om jag förstår rätt. Han har initierat flera samtal om hur vår metod med sångimprovisation över text kommer väldigt nära dessa idéer om att talet egentligen är en slags musik, och hur vi i vanlig verbal kommunikation genomför en extremt avancerad improvisation, som påminner ganska mycket om helt fri musikimprovisation. Vi har talat om hur vi skall kunna behålla denna naturlighet i textläsningen när musiken väl är satt och komponerad.

Rim
Rim förekommer i många av sångtexterna. När karaktärerna går in i olika slags tillstånd säger de också absurditeter som drivs av rim. Några röster har uttryckt en viss tveksamhet inför detta. Vissa menar att det kanske hos en, idag lite äldre, generation, finns en slags allergi mot rim. Rim är något man lämnade när en ny modernitet slutligen tog över i mitten av 1900-talet.
Detta är en stilfråga. Under alla omständigheter bör rimmen ses över och kanske rensas lite bland.

De och dem
Flera av våra sångare sjöng ofta bokstavstroget ”Är”, ”De” eller ”Dem”, när man i själva verket i tal alltid säger ”e”, ”dom”, respektive ”dom”. Det skall givetvis vara på det talspråkliga viset.

//Niklas

Karaktärerna, som de kommit att utvecklas under veckan

2008-04-14T11:22:00.000-07:00

Axel
Axel var redan innan barnet dog den som var mer företagsam och utåtriktad. Det är ett personlighetsdrag. Axel och Vera har också fått roller i sitt förhållande som förstärker detta. Han har också ett arbete som kräver ett visst mått av avstängdhet. Efter traumat med barnet förstärks hans avstängdhet av ren överlevnadsinstinkt. Han stänger in. Det fungerar utåt. Men ibland kokar det över. Han minns också själv bekymrat några våldsamma, lite grymma, sidor han hade som barn. Vi har dock under veckan kunnat konstatera att det går att känna stor sympati för Axel. Att han faktiskt tar stort ansvar och bryr sig om Vera. Inte minst nu, efter olyckan.

Vera
Vera är den mer känsliga personen i deras relation, med ett stort mått av empati. Egentligen är hon ganska stark och kommer från goda förhållanden. I deras relation har hon dock blivit den som, så att säga, är den svagare. Detta har förstärkts efter olyckan som gjort att hon helt gått in i sig själv, blivit sjukskriven och balanserar på gränsen till att bli ett offer för sina fantasier. Samtidigt finns något livsbejakande i hennes sätt att ändå uppleva och, just, fantisera. Detta är hennes sätt att hantera sorgen. Men hon har inte accepterat vad som hänt. Det har inte sjunkit in. Hon tror omedvetet fortfarande att det kanske inte är sant. Som en dagdröm när hon fantasin att man en dag skall kunna öppna dörren till barnkammaren, och att allt då är som vanligt igen…
Hon känner en samhörighet med Joel som har en mer empatisk stil, och som precis som hon själv är sjukskriven.

Ida
Precis som hos värdparet är det för Ida och Joel. Den ena är den initiativkraftige, och här är det Ida. Hon arbetar mest, drar in mest pengar och är lite mer utåtriktad. Hon är ibland ganska trött på Joels sätt att försvinna bort i sociala situationer. Hon har också en känsla av att Joel aldrig riktigt velat ha henne. Att han alltid har sin längtan åt något annat håll. Att han drömmer om något annat. Hon menar också att det är därför han inte velat skaffa barn än. Hon är innerst inne väldigt ledsen för detta. Utåt är hon en välmående och stark kvinna.

Joel
Joel är den som envist fortsatt sitt engagemang i miljöfrågor och kommit att arbeta professionellt med detta. Med stor idealitet har han i många år arbetat så mycket att han nu är sjukskriven för utbrändhet. Han känner stark glädje inför det hus de skall bygga, det är ju inte så att han inte alls vill något med Ida. Samtidigt går det inte att förneka att han också känner en förtrolighet med Vera. Här hittar han något han längtar efter. En svaghet. En möjlighet att ta hand om. Han bär mycket inom sig. För han biter ihop och kämpar med arbete, relation och allt. Han mår ibland bättre när han flyr till sina fågelholkar. Ett problem för honom har hela livet varit att han lätt blir tyst och "förminskad" i festliga situationer med tongivande inslag av dominanta och högljudda personer.

Elaka flickan, musen och grannarna
De flesta är överens om att grannarna fungerar bra och att grundflödet mellan de vanliga scenerna och dessa intermezzon med grannar är lyckat. Har man inte sett Uppvind kan det dock bli problem med Musen eller Den elaka flickan. Musen har ingen i och för sig haft problem med. Men vem är den lilla flickan och varför är hon som hon är? Detta är ett viktigt problem att ta tag i.

//Niklas

Tankar om historien

2008-04-14T11:21:00.000-07:00

Barnet
Vi har haft många diskussioner om vad det egentligen är som hänt Vera. Och vad detta har med rummet att göra. Jag föreslår att det är som följer här.
Vera och Axel hade ett barn som omkom bara en månad gammal. Detta skedde när Vera gått av bussen med barnvagnen, och en filt fastnat i bussdörren. Vagnen drogs med bussen, kom under och omkom. Vera ger givetvis sig själv stor skuld. (Eller var det båda två? Som känner skuld och kanske samtidigt skyller på den andre??)
Detta är nu sex månader sen.

Hemligheten
Men känner då inte Ida och Joel, gästerna, till detta? Det verkar ju konstigt! Om de känner till det måste deras frågor vara med i librettot. Om de inte känner till det så finns två möjligheter. Det kan vara så har inte setts på kanske ett drygt år, och att de har aldrig hört att Vera var gravid, eller att hon fött ett barn.
Eller så vet de att Vera var gravid, men inte hur det gick… I så fall måste detta in i librettot, och kanske försöker Vera och Axel utåt låtsas att de fick missfall. Här anar man faktiskt en möjlighet att det var något problem redan under förlossningen och strax därefter som gjorde att de inte berättade för omgivningen vad som skett. (Ett handikapp? En sjukdom?)
(Eller är alltihop istället lite mindre dramatiskt men fullt lika traumatiskt. De kanske födde ett svårt sjukt barn som dog i rummet efter två veckor…)

Rummet
Rummet, från vilket hörs ljud, och som man inte får gå in i, är i själva verket det lilla barnets rum, som Vera behållit precis som det var när barnet dog. Exakt så. Det är låst och nyckeln sitter på utsidan. På sjukhuset hade man bekräftat att barnet avlidit. Kroppen hade Vera och Axel inte fått se. Den var i sådant skick att det bedömdes som olämpligt. När de kom hem gick Vera direkt till barnkammaren. Dörren var redan stängd. Hon tittade inte in. Hon bara låste dörren. Axel lovade att inte öppna.
Varför vill hon då inte gå in? Kanske för att hon har en fantasi om att allt bara var en dröm och att allt kommer att bli som förut. Om man bara tror detta. Tillräckligt starkt.

Ljuden från rummet
Hör Axel ljuden? Blir de förvånade? Är det första gången ljudet hörs? Varför verkar de bli rädda? Frågorna är många.
Vi talade mycket om ljuden.
Skall vi ha ett ljud? Eller skall det bli plötsligt och oväntat tyst, i musiken, istället. Just nu lutar vi nog åt det.
Vera hör ljuden. Hon har förmodligen hört dem förut. Axel kanske i själva verket anser att det inte finns ljud, men blir ibland osäker eftersom Vera är så övertygad. Vera är i så fall den som är rädd att gästerna skall höra något. Gästande kvinnan, som har kontakt med UFO:n, kanske har en andlig förmåga som gör att hon också hör. Detta tål att tänkas på, och erforderliga ändringar i manus får göras.

Tro-scenen
Den scenen i första akten där Vera vill att de skall tro tillsammans måste förtydligas. Vad vill hon med mannen? Vad är undret som skall ske? Vad är det de skall klara? Och hur relaterar det till sångtexten som kommer. Om att våga "Se det i ögonen". Vi får jobba lite med denna scen. Vad den egentligen går ut på.

Misshandeln
Vi har diskuterat misshandeln i köket mycket. Resultatet har blivit att det inte på ett tydligt sätt skall vara Axel som slår. Istället blir det jobbigt i köket och båda kanske blir våldsamma. Och i tumultet får Vera en blåtira. Sedan säger de att hon gått på en lucka. Vi måste bestämma om detta är sant. Eller om det ändå var nåt… Samt diskutera om de verkligen skall ha samma version av händelsen. Axel kanske säger att hon gick på den där idiotiska lampan som alltid hängt för lågt… Och Vera säger att det var en skåpslucka…

Sjukskrivningarna
Vera och Joel får ett samförstånd i det att båda är sjukskrivna. Hur vi får reda på detta, hur de själva får reda på detta, och hur Axel, eller Ida förhåller sig till att berätta det bör vi gå igenom. Här finns potential…

Hur tydligt
På tal om första akten pratade vi om huruvida det blir lite för mycket rakt på sak. Hela librettot bör läsas med detta för ögonen. Vad bör sägas rakt ut? Vad bör mer antydas?

Svartsjukan och otrohet
Någon tyckte att detta att de blir svartsjuka och kanske bedrar varandra i tanken är lite för förutsägbart. Detta är en grundkonflikt i berättelsen som inte går att ta bort. Men däremot kan vi se igenom texten med fokus på hur detta beskrivs och utvecklas.

Axel och Vera. Deras relation och vad som egentligen händer i akt 1
Om de nu har det dåligt o hon vill skiljas. Varför gör hon inte det då? Varför håller de ihop?

//Niklas

Övergripande reflektioner efteråt

2008-04-14T11:16:00.000-07:00

Vår andra lab-vecka är nu avslutad. Vi har fått svar på många frågor och andra har väckts.
Grundfrågan för veckan var om librettot fungerar. Om det dramaturgiska och språkliga flödet har en vettig rytm och går att använda. Och svaret på den frågan är obetingat ja. Det känns väldigt bra, och nu kan vi sätta oss och göra ändringar, skriva färdigt sångtexter och göra en slutredigering med en konstruktiv språkpolisiär hållning. Detta arbete kommer Niklas att göra tillsammans med vår regissör Johanna Larsson och skribenten mm Uncas Rydén, som tidigare arbetat mycket tillsammans med Niklas med text.

Metoden
Den metod vi använder framstår allt mer som väldigt lyckad. Librettot, dess karaktärer, olika berättelser och händelser har hämtat inspiration från de improvisationer och samtal vi genomförde under labbet i januari. Nu kunde detta libretto möta ensemblen och vi kunde känna på dess flöde, sjunga texten om och om, lära oss dynamiken, och lära känna berättelsen och karaktärerna. Vi kunde också prata länge och väl om olika frågor som väcks, och redan under arbetets gång göra vissa förändringar och strykningar. Så både i arbetet inom ensemblen och i mötet med publiken har vi lärt oss mycket värdefulla insikter om librettot historien, och kan nu börja göra de ändringar och slutarbete som stundar.

Film och musik
Vi har ju gjort upprepade sång- och musikimprovisationer under veckan utifrån olika scener, och klippt ihop några av dessa till en film som visar hela librettot. Dessa filmer blir nu en utmärkt startpunkt för slutarbetet med texten. Men de blir också en guldgruva för att hitta musikaliska uppslag när det är dags att börja komponera. Det finns redan flera sånger som i improvisationerna funnit en karaktär som nu bara skall skrivas ut.
Processen i arbetet med Vi i Villa präglas av ett växelspel mellan grupparbete, improvisationer och samtal å ena sidan, och ensamt skrivande, komponerande och slutliga beslut å andra sidan. Detta växelspel är både fascinerande och mycket fruktbart, och det är faktiskt en tydlig metod.

Musikaliska reflektioner
Flödet mellan talspråkliga partier och mer gestaltade partier fungerar bra. Det dialogiska stannar naturligt av när det kommer en sång, och man blir alltid nyfiken, indragen, när det blir mer gestaltat. Det går utmärkt att göra även kortare frysningar i sångliknande reflektioner, som t.ex. när Vera går in i sina molnfantasier.
Texten har ett flöde mellan samtal och sånger. Men även själva samtalet har sin dynamik mellan lite allvarligare delar och mer fartfyllda. Överlag finns regelbundna tydliga omstarter där man lämnar det reflekterande och säger "Skål!, Nu skall det festas!"
Det gäller att hitta några bra recitativlägen i musiken som kan bära dessa uppgifter.
Recitativen i improvisationerna blev musikaliskt ibland en slags gles free-form där musiken helt följer det textliga i en atonal friform utan puls. Eller så blev det mer pulsbunden musik, med syfte att ge fart. Ett specialläge stod Magnus o David för när de körde ett jazzfriform med walking och puls. Ibland blev det också mer av klassiskt operarecitativ.
Vilket uttryck man än väljer musikaliskt är det viktigt att det kan återkomma så att men med musikens hjälp direkt vet var man är i dramat. (T.ex. nu blir det festkonversation igen…)

Avslutade fraser
Ett samtal under veckan kom att handla om avslutade fraser. När vi improviserar finns en tendens att musikaliskt alltid avrunda sin egen insats, ge den ett slut. Detta ger lätt en baktunghet där man måste starta om hela tiden. I den komponerande musiken är det viktigt att det finns ett oförutsägbart flöde mellan oavslutade fraser som hakar i varandra, och mer avslutade sådana.

Rollbesättning, musiker och Fredrika
Under veckan har några förändringar inträffat. Anna Gustafsson kommer tillsammans med Magnus Bergström att vara kärnan i orkestern. När Anna kom in med slagverk på fredagen lyfte ljudbilden flera dimensioner. Anna kommer också att ha rollen som den Elaka Flickan. Magnus blir den Vita Musen.
David och Erika är värdparet och ensamma på scenen fram tills det att gästerna kommer. När det gäller det gästande paret, Joel och Ida, så är Niklas Joel. Under veckan har Fredrika sjungit rollen som Ida. Fredrika är dansare och skulle egentligen arbeta med rörelse, men alla har blivit förtjusta i Fredrika i rollen som Ida. Dels fungerar hon bra sångligt, och dels har hon en scenisk närvaro och dramatisk förmåga som är en tillgång. (Och som dessutom kan bli dans/rörelse ibland.)
Niklas och Fredrika skall träffas och pröva lite hur det kan fungera med skrivet material, stämsång och liknande. Och Fredrika skall känna efter vad hon vill. Sen får vi se. (Annars behövs en ytterligare sångerska.)

Frågor och oklarheter
Under veckans gång har en rad frågor väckts som rör historien och karaktärerna. Det är i många fall sådant som Niklas inte riktigt tagit ställning till och som skapar en osäkerhet. Det gäller t.ex. vad som finns i rummet, vad som hänt med barnet, om Axel verkligen slår henne och en del annat. Det gäller också slutet, UFO-historien och en del annat. Vi har haft långa samtal i ensemblen om dessa teman men också fått värdefulla synpunkter från flera utomstående. Alla är i princip positiva till grundupplägg, dramaturgi, språk och historia, men vill se vissa förtydliganden.

Att veta vad man menar
Regissören Victoria Brattström visste inget när hon kom och tittade på fredagens genomdrag. Ett längre samtal med henne gav flera goda infallsvinklar och hon ställde viktiga frågor.
Hon menar att vi måste veta vad som verkligen hänt, det faktiska. Till exempel med barnet, eller angående vad som är i rummet. Librettisten måste veta, och skådespelarna. Sen kan vi välja hur vi berättar det för publiken. En del kan lämnas öppet för tolkning, publiken kan få vara deckare, skådespelare kan ljuga. Men det syns och känns om skådespelare och manus inte vet hur det egentligen är.
Victoria menar också att man på liknande vis måste veta vad varje scen är. Vad som står på spel. Att kunna se konflikter, förlopp och vad som egentligen sker. Så behöver t.ex. scenen där Vera vill att de skall tro tillsammans tydliggöras. Vadå tro?? Vad vill hon?
I de följande inläggen om historien och karaktärerna redovisas en del av de frågeställningar som diskuterats. I flera fall finns också förslag till svar eller förändringar.

//Niklas

Fredag med publik

2008-04-14T10:23:00.000-07:00

Fredagens visning för publik var lyckad. En blandad skara av närstående och vanlig publik hade hittat till Atalante, ungefär 20 personer. Det var det äldre paret som många år gått till de stora institutionerna, men som nu uppskattar det mer överraskande och oförutsägbara i ett besök på Atalante eller Trixter. Eftersom de hör lite dåligt fick de librettot med sig hem.
Eller de två unga kvinnorna som har lite svårt för opera. De trodde det skulle vara mycket dans och projektioner. Men så var det i själva verket nästan som opera. De var överförtjusta, överraskade och berörda.

Först sjöng Erika och David ett parti ur första akten.
(Magnus Bergström spelar bas och sjunger den Vita Musen, Anna Gustafsson slagverk o Elaka Flickan, Niklas piano, Pär Bengtsson och Johanna Larsson grannar)

Sedan sjöng Erika, David, Fredrika och Niklas ett parti ur första akten.
(samma besättning som ovan)

Därefter lämnade vi pianot och gick upp på scenen
(Anna Gustafsson nu ensam i orkestern!)

Fredrika arbetade under fredagen en timme med rörelser till Erika och David i en scen, den vi kallar hångel-scenen, i första akten. Detta föll väl ut och lovar mer inför framtiden.

Hångelscenen (Scen 3 i akt 1, "Gud så skönt…)

//Niklas

Fler klipp

2008-04-14T10:13:00.000-07:00

Här är några klipp till. I de första två leker vi med olika sätt att iscensätta scen 3 ur akt 2. I det första sitter vi bara på en rad. I det andra är David och Erika på golvet medan Fredrika och Niklas sitter "vid bordet".

Video scen 3, Akt 2. Sitter på rad

Video scen 3, Akt 2. Uppe på golvet

Till sist på denna sida ett klipp där Vidya-Liselotte Sundberg sjunger rollen som Ida. Lite på skoj, och lite för att testa. (Det gick bra!)

Vidya

//Niklas

Se hela operan

2008-04-14T09:42:00.000-07:00

Redan nu går det att se två filmer som är ett hopklipp av improvisationer från 8 och 9 april. De utgör tillsammans en genomsjungning av hela librettot. Dessa filmer kommer vi att arbeta utifrån när vi nu går in i arbetet med att färdigställa librettot.
Vi samlades hemma i Niklas vill på torsdagskvällen och åt och drack gott. Vi tittade då med stort nöje och utbyte på dessa två filmer. De ger en första hint om vad det egentligen är vi håller på med.

Här är Akt 1 (48 min)

(Med David Sperling och Erika Alexandersson som Axel och Vera. Magnus Bergström bas i inledningen. Niklas Rydén vid pianot. I kören Fredrika Byman-Moberg, Jim Berggren, Niklas Rydén och Vidya-Liselotte Sundberg (gäst).

Här är Akt 2 (63 min)

(Med David och Erika som Axel och Vera, och Niklas och Fredrika som det gästande paret Joel och Ida. I början Niklas vid pianot. Längre fram med Magnus på bas, och Erika vid pianot.)

//Niklas

Reflektioner 7 april

2008-04-14T09:13:00.000-07:00

Här är tankar som kom upp i samtalen efter att vi läst librettot.

Misären och humorn
Stycket är en resa i ett landskap av trassliga relationer, sjukskrivna personer och instängda känslor. Mitt i denna misär finns en befriande och dråplig humor som egentligen är ganska oavsiktlig, och mest en följd av en slags attityd både till språket och skrivandet. Hur som helst fungerar mixen av misär och becksvart, färgstark, sprakande galenskap.

Språket 1
Ett inslag i det språkliga är en talspråklighet där det är fullt av avbrutna meningar, halva formuleringar, Jo…, Ja men… och så vidare. Detta är ett medvetet stildrag för att utforska talspråklighetens möjlighet i denna form. Vi får dock se upp så att inte det resulterar i en allmän grumlighet. Kanske bör en del av detta tas bort. Kanske kan det finnas en dynamik mellan "renare" dialog och sådana här mer förvirrade partier.

Språket 2
Det hela är en fest där personerna försöker umgås, hitta något fint, något de kan få ut något av. Men det blir ofta fel. Man pratar förbi varandra, man pratar i mun på varandra, man blir full och pratar i sin egen värld, man tänker på sig själv och relationen till andra, det blir konflikter och man flyr undan eller agerar ut. Mycket av texten är ett finlir i dessa domäner och måste prövas för att justeras slutligt. Men nog finns en fungerande grund.

Språket 3
Hela texten har en smått absurd ton i det att flera av figurerna ständigt brister ut i kaskader av smått bisarra påståenden. Ofta i rimmad form, med en slags självgenererande logik som är svårförutsägbar och ofta dråpligt absurd. Denna sida i texten verkar alla vara överens om fungerar.

Tiden
Texten är förmodligen en hel del för lång. Vi måste dock testa att sjunga den så som det är tänkt, där man t.ex. ofta pratar i munnen på varandra, och med ett, ibland, rasande tempo. Samtidigt går det säkert att stryka. Vi får pröva oss fram.

Texten, andra uttryck och risken att bli övertydlig
En diskussion kom att röra hur mycket man behöver säga. Kanske kan viss text gå bort och ersättas med andra uttryck. Dans, rörelse, gestik, bild, eller instrumentalmusik är uttryck vi alla arbetar med normalt. Det är lite av en chock för oss alla att här möta en lång text som är sig själv nog. Detta är något vi måste tackla, och kanske kan vissa textmoment ersättas av andra sceniska, musikaliska eller bildmässiga uttryck. Vi måste få plats för stunder av dans, rörelse, bild och musik. Detta var ett problem redan i Uppvind. I detta fall, med rädslan att allt blir för långt, är det extra viktigt att ha koll på detta. Det är också viktigt att inte skriva publiken på näsan. Vissa saker kanske bara bör antydas i texten…

Opera, nyopera, textlighet och komposition
Å andra sidan ligger det i hela uppsåtets natur att det är ett försök att utreda vad det skulle kunna vara att skriva opera idag. Och med opera menas då bland annat just text som sjungs, i ett växelspel mellan dialog och gestaltande sång. I Vi i Villa är det också en uttalad idé att testa just hur en dialogisk och relationell text kan fungera i en nyoperakontext. Musiken kommer också att komponeras utifrån texten, och det finns i texten en slags plan för musikalitet inför komponerandet. Men vi måste ta bort onödig text, och det är avgörande att även de andra uttrycken får en plats.

Metoden
Samtalet kom också handla om metoden. Med en ovanlig transparens och en öppenhet som är på riktigt för allas mening om verket. Librettot ser för första gången dagens ljus och omfattas genast av en genomgripande mangling där stenar lyfts och tveksamheter läggs på bordet. Detta är verkligen spännande och kreativt. Och det är inte så otäckt som det låter. Det ger Niklas mycket värdefull kunskap när han efter denna vecka skall fortsätta skapandet för sig själv.

Roller och professionalism
David och Erika är värdparet. Anna och Niklas är det gästande paret i akt två. Anna uttrycket en viss oro när hon förstod att hon fått en ganska stor som sångerska. Vi kom då att prata om hur vi jobbat fram rollbesättningen. I processen i januari var alla med och sjöng, dansade, spelade. Tekniker, sångare, dansare, ljussättare. Alla på samma villkor. Detta såg vi som en styrka och egenart, i det att alla ändå vilar på djup professionalitet i något av hantverken. När det fungerar har det en mening med de icke skolade kropparna och rösterna, eller med de i gruppen som är musiker och som dessutom sjunger. Men vi måste hitta en balans där det känns bra för alla.

Casting, rollbyten och kören
Härvidlag talade vi också om Fredrikas roll som enda dansare. Ett spår gick ut på att Fredrika, som dansar, skulle kunna alternera med Anna som kvinnan Ida i det gästande paret. På så sätt skulle man kunna få en spännande komplexitet i tolkningen av henne. Vi talade också om möjligheten att låta kören vara lite böljande vad gäller rollbesättningen. David menade att det kanske inte måste vara grannen den och den, den elaka flickan och musen. Det kanske bara är de i orkestern som kommenterar… Vi får se vad som händer under veckan vad gäller rollbesättningen.

Musiker
Vi också att tala om vilka och hur många musiker vi är. Egentligen är det idag bara Magnus Bergström som är ren musiker. Anna och Niklas är fria att spela i akt 1 men inte i akt 2. Hur vi skall hantera detta får vi se. Vi behöver med alla säkerhet någon mer musiker. Och om t.ex. Anna stundtals även i akt 2 kan vara med och spela är det bra. Överhuvud taget kommer vi att gå mellan instrument och roll. Det är nödvändigt.

Dansens roll
Vi pratade också med Fredrika om hennes roll. Från början var även Soledad Howe, dansare och koreograf, med. Hon har varit tvungen att lämna projektet och nu är Fredrika ensam dansare. Det väcker frågor kring hennes roll. Alla är väldigt förtjusta i hennes medverkan. Det gäller bara att hitta fungerande och meningsfulla former. Detta talade vi lite kring och kanske klarnar något under veckan. Redan nu kan dock konstateras att:
1) Vi har ambitionen att ha en ganska koreograferad, stiliserad spelstil. Här är en dansare koreograf värdefull både som en del i ensemblen, och som öga utifrån.
2) Fredrika kan göra mycket genom att leda rörelseträning och förbereda oss för en kroppslig närvaro.
3) I mycket opera finns en eller några dansare som medverkar parallellt eller i egna nummer. Självklart kan vi ha det. Inte minst möjligheten att vara en slags undertext som kan interfoliera dialoger, sånger och mellanpartier.

Om rester av improvisation
Ganska mycket av materialet i stycket kommer faktiskt från de improvisationer vi gjorde i januari. Detta är viktigt och pekar på en styrka i metoden, så som vi skapade den i januari. Det handlar om karaktärer, händelser, berättelser, att det är med en kanin osv…

Om barntemat
Det påpekas helt riktigt att det visar sig att bägge paren har problem med att få barn. Därmed finns en risk att hela budskapet blir att "bara man får barn" så löser sig allt. Detta är på inget vis meningen och får ses över. Kanske Ida och Joels problem härvidlag bör tonas ned…

Om misshandeln
Det sker en slags misshandel i köket där Axel ger Vera en blåtira. Det diskuteras om det verkligen är nödvändigt att det redovisas så öppet. Om det skulle vara bättre om det verkligen förblir oklart om verkligen blivit slagen. Detta är en rimlig tanke som bör beaktas.

Om avslutning med sång
Efter det långa samtal gick vi in och gjorde en 10 minuters sångimprovisation kring pianot på inledningen av andra akten. Genast blev det tydligare hur Niklas, som satt vid pianot, tänkt, och alla ser fram emot fortsättningen i morgon. Då skall vi sjunga oss igenom scen för scen och försöka får till de tempon, kontraster och brottytor som är tänkta i librettot. Därefter kan vi avgöra vad som fungerar, och ändra det som inte gör så.

Vi hörs // Niklas

Inledning

2008-04-14T09:05:00.000-07:00

Sedan sista repperioden i januari har grannen i villan jämte Niklas sålt sina kaniner. Tråkigt! De inspirerade mycket. De sista dagarna har Niklas inrett en hel lägenhet där Erika Alexandersson, vår sångerska från Stockholm, skall bo när vi repar. Men framförallt har Niklas nu skrivit "färdigt" librettot.

Librettot som det ser ut just nu finns att ladda hem här. Akt 1.Akt 2.

Denna vecka kommer vi framförallt att laborera med librettot. Det finns ännu ingen musik, men syftet är att få fram en kunskap om hur librettot fungerar, göra vissa strykningar och justeringar, och se vad som fungerar och om det behövs mer material. Sedan kommer Niklas att slutarbeta texten för att i maj gå över till att arbeta med musiken.

Om librettot
Texten består av två akter. I den första får vi träffa Vera och Axel. De har ordnat en middag i sin villa och väntar nu på gästerna. Det finns också en kör med grannar, den elaka flickan, och den vita musen. (De sistnämnda var med också i Uppvind.)
I den andra akten kommer gästerna och festen vidtar. I en spiral av konversation vin mat och tillbakahållna känslor skruvas dramat mot en skräll.
Inför den här veckans laborationer finns flera frågor kring librettot. Fungerar det språkligt? Håller dramaturgin? Finns det tillräckligt med teman och trådar? Är det för långt? Allt detta skall prövas under denna vecka.
De viktigaste frågorna handlar nog om längden. Uppvind var 26000 tecken. Den blev drygt en och en halv timmes nyopera. I Vi i villa är första akten 18 sidor, 22000 tecken, och andra akten 49 ! sidor, eller 40000 tecken. Med samma tempo som i Uppvind skulle Vi i Villa i så fall ta 3 timmar och 45 minuter att uppföra! Plus pauser. Det är väl inget problem i och för sig, men hur skulle vi hinna skriva musiken, göra noter, lära oss allt, och sätta upp det på ett meningsfullt sätt med den korta tid vi har inför premiären 20 september?
Nu är det dock så att denna text innehåller väldigt mycket dialog som stundtals går fortare att sjunga än som var fallet med Uppvind. Vi kommer säkert att stryka en del, och så får det bli lite längre. Kanske två och en halv timme i effektiv speltid. Men allt kommer att klarna under veckan. Det skall bli spännande.

Vi hörs // Niklas

Metod för meningsfull improvisation

2008-04-10T00:44:00.000-07:00

Tisdagen och onsdagen har varit två otroligt intensiva dagar med operalab. Under tisdagen slipade vi fram en metod för att göra meningsfulla improvisationer över librettot. Först prövade vi att bara gå in och sjunga första scenen i andra akten. Det blev jämntjockt segt och lite ointressant.
Istället började vi använda en metod där vi tillsammans snabbt igenom en scen. Niklas berättar hur han tänkt, vi analyserar scenens struktur, tar reda på vilka avdelningar den innehåller och vilka energier som finns i dessa. Vi talar också under dessa gruppdiskussioner om historien. Vad som berättas. I sak, och i relation till de olika trådarna i berättelsen, eller till vilka de olika rollkaraktärerna egentligen är. Kort sagt ett samtal om scenens och styckets dramaturgi.

Sedan går vi in på scenen och samlas runt pianot och sjunger denna scen, med helt improviserad sång och musik. En metod som fungerar bättre och bättre för varje gång. Genren känns fortfarande lika fräsch och rolig. Improvisationsopera.

I samband med samtalen har vi också pratat mycket om olika aspekter på vårt projekt. Mer om detta kommer vi att återkomma med. Just nu funderar vi på om vi skall framföra all text på den öppna visningen på fredag, eller bara valda delar. Vi får se.

På tisdagen var Anna Gustafsson med. Hon kan inte mer under veckan, förutom på work in progress på fredag kväll. Istället kom Erika Alexandersson med igen. På onsdagseftermiddagen dök också en för New Opera Co helt ny bekantskap upp. Vi fick besök av Vidya Lise, en sångerska som är intresserad av att medverka. Hon hoppade snabbt in i improvisationerna och var med i kören i rollen som musen…

Här är två exempel. Det första är från tisdagen:

Scen 2 från andra akten, när de två paren äter förrätt i villan och konverserar. De kommer att prata om såväl kriget i Irak som övernaturliga händelser. David och Jim (vikarie för Erika), är värdpar, Anna och Niklas gäster.

Det andra exemplet är från onsdagen och första akten. Erika och David gör scen fem från den första akten, när de fortfarande som värdpar väntar på gästerna. I kören Fredrika, Vidya, Jim och Niklas.

Vi Hörs // Niklas

Operaimprovisation kräver ny metod

2008-04-09T14:21:00.000-07:00

Har varit två otroligt intensiva dagar med operalab. Igår, tisdag, slipade vi fram en metod för att göra meningsfulla improvisationer över librettot. Först prövade vi att bara gå in och sjunga första scenen i andra akten. Det blev jämntjockt segt och lite ointressant.
Istället utvecklade vi en metod där vi tillsammans skummar igenom en scen. Niklas berättar hur han tänkt, vi analyserar scenens struktur, vilka avdelningar innehåller den och vilka energier finns i dessa. Vi talar också under dessa gruppdiskussioner om historien. Vad som berättas. I sak, och i relation till de olika trådarna i berättelsen, eller till vilka de olika rollerna egentligen är. Kort sagt ett samtal om scenens och styckets dramaturgi.
Sedan går vi in på scenen och samlas runt pianot och sjunger denna scen, med helt improviserad sång och musik. En metod som fungerar bättre och bättre för varje gång. Genren känns fortfarande lika fräsch: Improvisationsopera.

I samband med samtalen har vi också pratat mycket om olika aspekter på vårt projekt. Mer om detta kommer vi att återkomma med. Just nu funderar vi på om vi skall framföra all text på den öppna visningen på fredag, eller bara valda delar. Vi får se.

På tisdagen var Anna Gustafsson med. Hon kan inte mer under veckan, förutom på work in progress på fredag kväll. Istället kom Erika Alexandersson med igen. På onsdagseftermiddagen dök också en för New Opera Co helt ny bekantskap upp. Vi fick besök av Vidya Lise, en sångerska som är intresserad av att medverka. Hon hoppade snabbt in i improvisationerna och var med i kören i rollen som musen…

Här är två exempel. Det första är från tisdagen:

Scen 2 från andra akten, när de två paren äter förrätt i villan och konverserar. De kommer att prata om såväl kriget i Irak som övernaturliga händelser. David och Jim (vikarie för Erika), är värdpar, Anna och Niklas gäster.

Det andra exemplet är från första akten. Erika och David gör scen fem från den första akten, när de fortfarande som värdpar väntar på gästerna. I kören Fredrika, Vidya, Jim och Niklas.

Vi Hörs // Niklas

Filmer textläsning 7 april

2008-04-07T15:13:00.000-07:00

Idag samlades vi igen. Alla utan Erika som kommer på onsdag. Anna Gustafsson, David Sperling, Magnus Bergström, Jim Berggren, Fredrika Byman Moberg, Johanna Larsson, Pär Bengtsson och Niklas Rydén. Vår producent Emma Rygielski medverkade också en stund.
Efter inledande samtal, tidsplanering och en kort rörelseuppvärmning gjorde vi så en absolut första genomläsning av librettot. Första akten tog drygt 30 minuter att läsa, och den andra tog cirka 70 minuter. Det spontana intrycket var att det mitt i all misär är en väldigt rolig text, att den är för lång, och att den nog kommer att fungera. Här är ett klipp från varje akt. (Klicka för video.)

Första akten. En bit in.

Andra akten. En liten bit in…

Efter en lunch, där vi konstaterade att det alltid serveras onödigt mycket mat på lunchrestauranger, samlades vi för ett samtal som kom att pågå i en och en halv timme. Där talade vi systematiskt om olika aspekter på det vi läst. Väl medvetna om att det kan bli väldigt annorlunda när det sjungs, och man då bättre förstår Niklas uppsåt både dramaturgiskt, rytmiskt och musikaliskt, gick vi igenom olika aspekter.

Samling för samtal. Inspelningen fungerade tyvärr sen ej…

Läs också reflektioner från våra samtal måndagen den 7 april här!

Processdagbok januari 2008

2008-02-21T06:47:00.000-08:00

Här finns länkar till alla de dagböcker som skrevs i januari 2008 och, inte minst, till alla filmer. Klicka på bilder så öppnas film i nytt fönster. (Obs kräver Quicktime.)

Tisdag 22 januari, presentationer, filmer från textläsning och psalm Uppvind

Onsdag 23 januari, rörelse/ljudimpros, dialogimpros, pres av Jim och av Erika

Torsdag 24 januari, skulpturer, danssolon, bildrum, kaffe, kanindjävel, David pres

Fredag 25 januari, operaimpro, den stora impron med två par

Reflektioner om librettot 25 januari, om berättelsen, karaktärerna, dramaturgin

Tisdag 29 januari, besök hos jim och inköp av dockskåp

Onsdag 30 januari, projektion, dockskåp, sångtester med i olika register

Torsdag 31 januari, sångimprovisationer som blir iscensättningsimpros

Fredag 1 februari, workinprogress, sångimpros, rörelseimpro, samtal, slutimpro

Work in Progress 1 februari

2008-02-02T14:26:00.000-08:00

Den 1 februari öppnade vi dörrarna för publik. Tio månader innan premiär. För att få känna på vad vi gjort i möte med andra. Det blev väldigt fint, och vi fick otroligt uppmuntrande reaktioner. Tack alla ni som var där.

Medverkade gjorde Erika, David, Fredrika, Jim, Niklas, Pär och Johanna. Tack oss också! Och otroligt att ni (vi) är så modiga och gör sångimprovisationer inför publik, eller textimprovisation, eller rörelseimprovisation. Det är fascinerande att det går.

Under dagen förberedde vi oss både med samtal om utformning och så småningom ett körschema. Detta markerade vi igenom tekniskt och i övrigt arbetade vi med koncentration och närvaro.

Vi hade inte lagt något arbete på att få hit publik, men vi blev en bra grupp med ungefär 20 besökare.

Inledning

Först berättade Niklas lite om projektet och presenterade de närvarande.

Niklas berättar (video)

Sedan gjorde Erika och David en helt improviserad sång på den librettoskiss vi arbetat med. (Detta med improvisationsopera är en oväntad och spännande del i processen.)

Erika och David sjunger hela librettot. Niklas vid pianot. (video)

Niklas redogjorde också för lite av samtalen vi haft om historien. Här berättar han om vad det är för ett hemligt barn i rummet jämte.

Niklas om barnet (video)

Om genrer

Sedan gjorde vi två lekar med genrer. Niklas inledde med lite reflektioner om vart vi vill komma med vårt sångsätt.

Niklas om sångimprovisation (video)

David och Erika sjöng sedan inledningen av librettot i operastil.

David och Erika i opera. Niklas vid pianot. (video)

För att erbjuda något att spegla denna version mot gjorde sedan Fredrika och Niklas en country-version av samma text.

Fredrika och Niklas i "Kan jag få vinet!" David piano, Pär gitarr. (video)

Sånglighet kontra Textlighet

Sedan presenterade Niklas lite av samtalen och laborationerna om hur man kan välja att fokusera på sången, musiken, i sitt sjungande, eller på texten.

Niklas inleder om sång och text (video)

För att illustrera detta, och för att ge en annan bild av hur sång kan vara gjorde Niklas och Jim två improvisationer på samma text. (Librettotts början.) Den första med sången i fokus. Jim i rollen som "Hon", kvinnnan.

Jim och Niklas med sångfokus. David vid pianot. (video)

Sedan framförde de samma text med fokus på just texten.

Jim och Niklas med textfokus. David vid pianot. (video)

Denna del avslutades med samtal med publiken.

Samtal om sångstilar (video)

Projektioner

Sedan berättade Jim om en rad aspekter på bildberättandet. Bland annat om arbetet med modeller och livefilmning.

Jim om modeller och livekamera (video)

Rörelse, dans, aktion

Sedan pratade David och Fredrika lite om arbetet med rörelse som involverar hela ensemblen. David gjorde sedan en jättesnabb workshop inför publik med fokus på plastik.

David arbetar med gruppen (video)

Det avslutades med rörelseimprovisation

Fredika, Erika och Niklas i trio (video)

Slutimprovisation

Vår redovisning avslutades med en sekvens vi satt ihop med alla ingredienserna tillsammans och en avslutande improvisation där vi fick en aning om vad som händer när det andra paret kommer. (Allt är improviserat.)

Slutimprovisation (video 10 min)

Efter denna hisnande resa hade vi ett kort samtal och sen bjöd vi gäster och medverkande på en enkel buffé på scenen där fortsatte samtalen och New Opera Co förstod att de lyckats ta ett imponerande första steg i processen.

Festen (video)

Nu skall jag börja skissa på synopsis så jag sen kan börja skriva. Tack alla medverkande. Det har varit en otrolig start.

Vi hörs // Niklas

Torsdag 31 januari

2008-01-31T15:08:00.000-08:00

Idag var näst sista dagen. David och Fredrika var med igen, samt Jim, Johanna, Niklas och Pär. Och ej att förglömma vår praktíkant, Paulina.

Tyvärr var Anna Gustafsson tvungen att lämna återbud. Det hade kört ihop sig med det jobb hon har. Vi skall återkomma och se om vi kan hitta annan tid för träff med henne.

Det blir en relativt kort dagbok idag. Dels för att det varit en lite trött dag, åtminstone för min egen del, och för att det inte hände så mycket som var helt nytt.

Fortsatta scenografilaborationer
Vi började med uppdatering av gårdagens arbete med dockskåpsmöblerna. Detta fortsatte vi under eftermiddagen att arbeta vidare med, och Jim fick nya bilder att arbeta med. Vi upptäckte också att Atalantes nya fina kamera ger betydligt snyggare bild än den gamla. Vi talte också på allvar om att möjligen ha svart dansmatta för att slippa problem med ljus som studsar på golvet och stör projektionerna.

Uppvärmning
Sedan ledde Fredrika en uppvärmning med först gnugga hela kroppen varm på varandra övning. Sedan andningsövning armarna upp, andas in. Ner böjda knän som en boll andas ut känna stöd. Sedan följde ligga stjärna rulla sida stjärna sida stjärna sida sitta osv. Vi som är ovana får väldigt lätt ont i olika kantigheter när vi rullar runt så på golvet. Men det är spännanden. Sedan tog David över och lät oss gör motimpulser parvis. En blundar. Den andre trycker, lätt eller hårt, någonstans på hans kropp. Den som blundar reagerar med kraftig motrörelse och liksom slungar bort beröraren. Mycket effektivt sätt att uppleva olika kroppsdelars möjliga impulser. Gjordes slutligen utan beröring som en solodans med serier av impulser.
Slutligen ledde Niklas en röstuppvärmning som avslutades med att vi tog upp vår egna psalm Härdas skall du…

Nya improvisationer med fokus på sång eller text
Det mest överraskande passet idag kom att bli mellan kl 16 och 18 då vi improvisations-sjöng texten på olika vis. Planen var att känna på scenen och se projektioner med modeller bakom. Vi ville också låta alla komma upp och sjunga och valde först en form där vi sjöng librettots inledning två gånger. Den första med fokus på sånglighet, sången, på hur musiken låter, den andra med blicken på texten, tal, vad man egentligen vill säga. Fast, givetvis även här, sjunget.

Först ut var David och Fredrika (bara sångdelen) Niklas på piano. (video)

Sedan kom Pär och Johanna m sångfokus. David piano. (video)

Och Pär Johanna textfokus. (video)

Jim o Niklas sångfokus. Jim är hon. David piano. (video)

Jim och Niklas textfokus. (video)

Iscensättning
Detta ledde oss mer och mer in på tankar om vad man egentligen gör när man är på scenen och sjunger. Samtal om iscensättning. Vi började därför fokusera på detta mer och gjorde några improvisationer med varianter på detta.

Först David och Niklas i aktion. David är hon. Jim vid pianot. (video)

Sedan gör Fredrika och Pär en liknande improvisation med Niklas vid pianot. (video)

Detta ledde vidare mot en tydligare fokusering mot rumslighet Att använda rummet.

Först ut David och Johanna med Niklas vid pianot. (video)

Niklas och Fredika gör rumslig impro. David vid pianot. (video)

Till sist visade David om hur man kan arbeta mer rytmiskt koreografiskt och följa varandra, reagera på varandras impulser, gå med eller emot.

Först David och Fredrika med Niklas vid pianot (video)

Till sist Niklas och Johanna med Pär på gitarr. (video)

Dessa övningar i iscensättning dök upp helt oplanerat. Det är bra att så tidigt tänka in denna dimension. Vi skall så småningom upp på scenen och då skall vi göra någon slags aktion. Kul, oväntat och nyttigt att börja med det redan nu.

Efter middagen
Eftersom vi började kl 13 hade vi kvällspass ända till kl 21. Därför var vi på nya indiern igen och fick möta den specielle indiske gentlemannen, hovmästaren som skojar och samtalar med sina gäster. Åter utmärkt mat.
Därefter rekapitulerade vi de diskussioner vi haft kring berättelsen, innehållet, stilistik, katastrofen bakom fasaden och mycket annat. Samtalet avslutades med att vi kom fram till att nästa steg är att Niklas gör ett förslag till synopsis som sen kan gå på remiss via mail och möten. Detta kommer att ske relativt snart. Inom veckor.

Till sist
Avslutningsvis berättade dansare och koreograf Fredrika om sitt arbete i Lulah tillsammans med Soledad. Hon visade film från deras föreställning Hay Banda och lät oss ta del av visioner och bakgrunder.
Efter detta var klockan nästan nio när Niklas berättade lite episoder om hisnande relationer, skilsmässor och liknande som han följt på olika håll. Där är ditt libretto! Där har du din opera! utbrast en enig ensemble. Så är det helt visst.

I morgon visar vi lite för publik kl 20. Kom gärna.
Avlutande dagbok kommer till helgen.

Vi hörs//Niklas

Onsdag 30 januari

2008-01-30T06:22:00.000-08:00

Idag var vi lite färre. Erika, Jim, Niklas, Pär och Johanna. Men vi hade praktikant Paulina med från Angeredsgymnasiets yrkesdansarlinje. Hon är med t.om. fredag.

Fokus idag var på bild, ljus och scen, även om Erika och Niklas hann med lite röst också. (Vi var dessutom inte mindre än 12 personer som på lunchen åt tårta och sjöng för koreografen och Atalantes konstnärliga ledare Eva Ingemarsson som fyllde år.)

Dockskåpet
Vi köpte ju dockskåp igår. En fantastisk tingest i sig. Med lite pyssel och en trafo fick vi igång alla lampor. Det lyste till och med i TV:n, akvariet, diskmaskinen och över köksbänken. Otroligt!

Dockskåpet (klicka för video)

Men sedan började vi riva ut alla möbler och lampor. (De var fastlimmade.) Det var ju inte i skåpet vi skulle ha dem, utan i fritt komponerade grupper på golvet.

Dockskåpsutrivning (video)

Öar på golvet
Sedan satte Johanna och Pär två profiler (lampor) med två små fyrkantiga nedslag med skarpa kanter, sådär 30 cm i bredd. I den ena satte vi sedan kökets vitvaror och möbler. I den andra blev det vardagsrumsmöbeln med bokhyllan. Och det blev så fint! Dessa små öar lyste som magiska emblem på det jättelika vita golvet. Och de fick en starkt poetisk och lite öververklig ton i det att de är så väldigt små, så små att de knappt går att se. Detta ihop med ljusets skärpa gjorde oss lyckliga. Vi sade att vi kanske trots allt skall ha små grupper på golvet, fast mindre sådana än i Uppvind.

Paulina och Erika bygger kök (video)

Johanna och Pär fortsatte sedan hänga ljus utifrån en idé om fyrkanter som spelplats för aktörerna. Mer om detta i morgon.

Modellerna blir stora
Sedan lade vi videokameran på golvet och började leka. Och hur fina blev inte husen när de kom upp på väggen. Vi blev nästan förvånade. De fick en lite nedtonad och mindre förutsägbar finish, och blev samtidigt lätt överrealistiska.

Livefilmat vardagsrum (video)

Keya in Erika
Vi blev till oss och började plocka stillbilder från kameran för att kunna keya in Erika i miljöerna. Hon skulle kunna stå vid en svart vägg, bli filmad, och filmen skulle läggas in ovanpå bilden av köket. Vi hade lite problem med kvaliteten, men när hon var liten och sprang på diskbänken var det fint. Däremot kände vi allmänt att detta inte skall vara ett huvudspår. Sång, dialog och aktion sker bäst på scenen. Så får bakgrunderna visa miljöerna.

Livefilm som blir bild
Men mitt i allt detta fick Jim tag i ett avgörande spår och började leka med de stillbilder som kom ur kameran och upptäckte att detta ju är ett underbart material för bildmakaren. Så han gjorde några snabba färgförändringar och annat, och genast fick de en stark bildkonstnärlig ton, i ett läge som känns helt rätt i vår berättelse. Jim berättade hur han kan utgå från en bild, ett foto, ett objekt, och hur man med detta som material kan arbeta vidare och hitta det egna uttryck man söker. Dett fick han lust att pröva utifrån dessa modeller. Så kanske blir det stillbilder istället för live-kamera.

Stillbilder (Klicka för större bild)

Koncept
Vi talade sedan om hur ett koncept för scenografin skulle kunna se ut. Bakgrunden/fonden är stillbilder som är skapade utifrån de små modeller som faktiskt står på scenen. Stillbilderna kan ändras, och t.om. animeras i 3-d med bibehållen ton. Framför detta, agerar aktörerna i ett tomt vitt rum. Kanske nästan helt utan scenografi. Kanske med enkla svarta konferensmöbler som på en reading, eller ett teaterlab. På scenen är rummet rent. Scenografisk gestaltning sker på fonden. Var kostymarbetet landar i detta får vi tänka vidare på. (Möjligen ganska rent. Med små attribut?)

Röstlägen
Erika och Niklas var på kafé, pratade tider och konstaterade att det är en väldigt givande process vi är mitt i. Sedan satte vi oss vid pianot, tände ett par stearinljus, det fanns inget ljus vid flygeln, och började pröva olika röstlägen. Niklas ville lära känna Erikas röst. I efterhand kan jag se att vi kom att tala om kanske fem lägen. Ett riktigt lågt, från sådär e-c1. Sedan ett talspråkligt, naturligt lågt, från a-g1, som går över i det normala och mer sångliga som går upp till c2. Här kan man välja stark och hård klang, eller mjukare falsettliknande. Sedan kommer det höga läget ungefär c2-c3. Till sist visade Erika ett extraläge i verklig och svårsjungen falsett. Det gick ända upp till a3. (Nattens drottning sjunger f3.) En sopran förväntas sjunga c1-c3. I de övre lägena sjunger sångerskor som inte använder operateknik ofta med en "mjukare" röstklang. Intressant.

Här är en rad filmer med lärande exempel och improvisationer med Erika och Niklas. (Tyvärr lite överstyrt ibland. Se upp med volymen.)

Erika improviserar och går igenom fyra olika lägen. (video)

Erika och Niklas improviserar på texten från början av librettot i olika lägen. (videolänkar)
Lågt
Mellan
Högt

Erika och Niklas improviserar på texten från slutet av librettot i olika lägen:
Lågt
Mellan
Högt

Text och sång 1

Erika och Niklas improviserar mer fritt på librettoskissen:
Hela
Början

Text och sång 2
Vi kom avslutningsvis att tala om hur annorlunda det blir om man fokuserar musikaliskt och låter rösten bli ett instrument jämfört med om man fokuserar på text och på hur man levererar den på ett trovärdigt sätt. I traditionell opera musikaliseras ofta texten på intrikata vis som gör den svår att höra, men inte mindre viktig eller intressant för det. (Man behöver ofta libretto/textmaskin för att följa med och förstå musikens och textens häftiga samspel.) I vår version av nyopera vill vi fokusera på text så som den talas, eller låter, eller, snarare, på vad man berättar i texten och att det når ut. Därför skall vi söka en textning i både komponerandet och sjungandet som lyfter text och innehåll. Detta hindrar inte musikalisk skönhet, upprepning eller komplexitet. Det handlar snarare om en hållning.

Som resultat av detta valde Erika och Niklas att avsluta dagen med att läsa texten utan sång. Vi läste inledningen säkert 20 gånger med olika hållningar, och kom att på allvar börja fundera på hur man egentligen pratar. Och vad det är att var skådespelare. Kul.

Vi hörs
//Niklas

Tisdag 29 januari

2008-01-29T06:25:00.000-08:00

Idag har arbetet haft tre spår. Möte med David. Besök hos Jim. Och så har vi köpt ett dockskåp. Fantastiskt!

Vi hade inget på scenen, utan istället började jag med promenad tillsammans med David och hans dotter (knappt 2 år) i barnvagn. När hon så småningom, efter en banan och liten promenad, somnat, fikade vi på Bengans och talade om projektet, metoder, tider och visioner. Lagom tills vi skulle gå vaknade hon, påtagligt piggare och gladare, och så skildes vi åt i ett gråvarmt Majorna.

Vardagsbilder
Därefter åkte Johanna och jag till Jims ateljé uppe i branterna i gamla Mölndal. Där har bolaget Vardagsbilder ett fantastiskt gammalt hus med enorma gamla tryckpressar som utan problem samsas med snabba datorer, skrivare och scanners. Här har Jim sin ateljé. Ett storslaget rum. Är som en vitmenad vind i en gammal inredd lada.

Scenografi
Vi pratade om arbetet med de scenografiska projektionerna. Om Jims idéer ha modeller som kan filmas och projiceras som inte står på golvet utan som sitter på väggarna. Jim berättade att han helst inte vill ha någon scenografi, utan kanske bara projektioner. Vi talade om de fyra stolar och bord vi hade på improvisationerna i fredags som en minimal och mobil variant. Samt förstås alla instrument musikerna använder.
Jim har gjort några 3-D-skisser på Atalantes scen, med några modellskisser på väggarna, bildprojektioner, samt några kameraåkningar i 3-D-modellerna.

Jim amination C (video)

Jim amination D (video)

Vi talade också om Jims idéer att kunna blanda filmade modeller och 3-D animationer av samma miljö. Vi planerar att bygga verkliga modeller av kök, vardagsrum och annat som finns hos oss som bor i villa. Varje sådan miljö skulle kunna finnas både som modell på scenen, som livefilmad uppförstorad projektion, samt som 3-D-modell, som kan börja leva sitt eget liv och skruva till verkligheten.
Vi talade slutligen om att vi skall testa om det med det program vi använder på datorn går att filma modellerna med en livekamera, och samtidigt med en annan kamera filma en aktör och keya in den personen i den projicerade miljön. Detta skall testas i morgon, onsdag.

Jim amination A (video)

Jim amination B (video)

Dockskåpet
Vi bestämde oss för att under nästa dag bege oss ut i staden och leta modeller. Möbler, vitvaror, lampor och annat. Ungefär sådant som finns i dockskåp. Men finns sådant idag som inte är Barbie? Eller måste vi leta begagnat? (På sikt kanske vi vill bygga själva, men nu vill vi bara pröva.) Och vart köper man sådant?
Johanna och Niklas tjuvstartade i den personliga och engagerade leksaksbutiken Någorlunda på Linnégatan. (Där mötte vi för övrigt Pusterviksteaterns chef med barn.) Vi fick veta att de dockskåp som finns idag kommer från Lundby, (http://www.lekmer.se/varumarke/Lundby/0) och de fanns att bese i affären. De hade förvånansvärt fina modeller, men de var givetvis också dyra. Döm om vår glädje när man ville stödja vårt arbete och vi fick köpa ett utställningsskåp till ett fantastiskt pris. Nu skall vi börja laborera på allvar. Det finns dessutom massvis med lampor i skåpet. Vi blir som barn igen. Nyfikna, pigga, glada barn. (I morgon skall vi pilla loss alla fastlimmade modeller så vi kan pröva utan själva huset.)

Se dockskåpet (video)

Vi hörs
//Niklas

Fredag 25 januari

2008-01-27T12:48:00.000-08:00

Dag fyra dominerades av två långa och mycket meningsfulla samtal, en stor middagsimprovisation, samt flera mindre rörelse- och sångimprovisationer. Medverkade denna dag gjorde David, Erika, Soledad, Johanna, Pär, Jim och Niklas.

Uppvärmning David
David stod denna gång för uppvärmningen i rörelse och lite röst. Vi gjorde lite olika övningar som gick ut på att hitta grunden i kroppen, stödet runt magen, närvaron i rörelsen och impulser som sätter igång en rörelsesekvens. Först hoppade vi runt, kastade bollar och skor till varandra och lärde oss känna in varandra och rummet, samt att kommunicera. Vi fick studsa som bollar och hitta energier. Vi gjorde plastikövningar och gick igenom kroppen. Att röra huvudet i sidled, utan att böja det var svårast. Sedan omsatte vi detta i rörelseimprovisation. En gestik åtgången, med tydlig impuls, att det kommer ur en energi, med dynamik och med närvaro. Detta med närvaro kom vi att prata om mycket under dagen. Vad är det som gör att en rörelse eller sång känns "äkta", "på riktigt". Mer om detta i kommande inlägg. Sen avslutade vi med att göra tre duo-impron. I sin improvisation ihop med Soledad visade Johanna oväntad vokal förmåga som kan avnjutas i klippet nedan.

Soledad och Johanna (video)

Röstimpro
För att få igång röstarbetet tydligare gjorde vi sedan en variant på första dagens röst-rörelseimpro. Vi började i en liggane ring med långa toner. Sen upp och ut i rummet med mer individuella, korta eller rytmiska ljud. Sen tillbaks till samling på golvet, och långa toner. Enkelt, men förvånansvärt effektivt.

Musikaliska stilar och sångsätt
Sen gjorde David och Erika en improvisation i operastil på Niklas librettoskiss. Niklas kompade på piano. (Klicka för video.)

David och Erika i operasång (video)

Samtal om sånglikhet av olika slag
Detta följdes av ett långt och avancerat samtal om vilken slags sånglighet vi eftersträvar i vår "nyopera". (Den naturliga, den egna.) Hur man når närvaro i rörelse, sång och aktion. Om vitsen med denna operaövning, att det lätt kändes som att man gör sig tull lite grand. Vi talade om detta att göra "på riktigt". Vi talade också om vilken sångstil Niklas är ute efter. Vad är nyopera. Hur det blev i Uppvind. (I Uppvind blev det att vi. när vi kom ut på scenen, lade på lite mer "stor klang" än jag egentligen tänkt. Kanske borde vi ibland använda handmikrofoner i improvisationer för att hitta när klang, och fundera på hur vi hittar den enkla, personliga, oförställda och berörande sångstil jag söker, och som finns i en del mer avancerad populärmusik.

Verfremdung
Inför Uppvind fanns en fråga. Vad händer om man verkligen tar ut det känslosamma så som man gör i traditionell opera, men utan den förkonstling som den traditionella operatekniken och den klassiska musiken tillför, den distansering som ligger i själva tilltalet kanske just är det som gör det möjligt att uttrycka så starka klichéer utan att det blir löjligt. Vi tyckte dock i Uppvind att detta gick alldeles utmärkt även utan den traditionella operans teknik.

Om komponerad populärmusik och konstmusikal
Många har undrat över begreppet "nyopera", och varför man inte kallar det "musikal". Ordet "musikal" är så förknippat med vissa sångsätt, ett, i allmänhet, lättviktigare tilltal, samt att det man sjunger är "låtar" i mer populärmusikalisk mening. Därutöver talar man ofta dialogen.
En variant som någon föreslog är "konstmusikal". Ja. Varför inte?
David har alltid varit med i Quartango, en grupp som spelar och sjunger latininspirerad musik med gitarr, basgitarr, dragspel, violin och sång. Det är väldigt gripande musik som präglas av personligt tilltal, stark dynamik, svag volym och pausar. Men framförallt är den elegant komponerad och arrangerad på ett sätt populärmusik ofta inte är. Det är något som intresserar mig mycket och som vi kom att tala om. Den komponerade populärmusiken. Alltså komponerad musik som använder sig av populärkulturella uttryckvärldar.
Detta, dagens första, långa samtal innehöll också samtal om huruvida man behöver "känn" för att uttrycka och förmedla känslor. Vi kom väl fram till att man måste vara där, uppleva den starka koncentration och närvaro i det man gör, och kanske tom uppleva starkt det man sjunger text om. Men däremot behöver man inte "känna" de känslor publiken kommer att uppleva.

Country och tango och Mumin
Efter detta sjöng Soledad och Jim delar av librettot i en countryversion som kom väldigt enkelt och naturligt och blev väldigt charmig. Lite lurigare var det att få igång tango-versionen. Men även denna kom sig. Tyvärr finns inte dessa filmade.
Sen talade vi mer om vilken musik vi söker. Kanske finns svaret i den enkla västerländska nordiska stil som finns i t.ex. Erna Tauros sånger till Mumintrollet eller Georg Riedels musik till Astrid Lindgrens böcker. Är det där vi skall navigera?

Samtal om storyn vi skall berätta
Sen tog vi en längre fika och Solle o Johanna gick över till att förbereda enimprovisation. David, Pär, Niklas, Erika och Jim satt sedan i ring på scenen och pratade dramaturgi, synopsis, story, relationer osv. Otroligt fint samtal som verkligen blev på riktigt med fullständig närvaro. Kräver speciell rapport. Jag återkommer med detta måndag eller tisdag. Soledad o Johanna kom in och var med i slutet.

Multiimprovisation
Sen följde den improvisation de hade förberett. Två par äter middag och har fest hemma hos de ena. David och Erika var ett par. Jim och Niklas ett. Jim var tvungen att gå mitt under improvisationen. Då tog Pär över hans roll.
Alla hade fått några instruktioner. Niklas var konflikträdd, men ville gärna sjunga. Erika fastnade gärna i rörelser och var bekymrad. David skulle kommentera och klanka ner på henne. Pär skulle berätta historier osv. Alla hade ungefär tre instruktioner. Vi skulle använda text. sång, musik och rörelse/aktion, och helst sjunga texten. Det blev en improvisation på nästan 30 minuter som går att se uppdelad i sex klipp nedan.

1 Impro Inledning (video)

2 Impro Impro Samborombom Fågel (video)

3 Impro Misshandel till Toaletten (video)

4 Impro Spela Snake till stol (video)

5 Impro Levitation till Rosa på bal (video)

6 Impro UFO till slut (video)

Efteråt hade vi långt samtal om hur det fungerat. Niklas var lite frustrerad av begränsning att han skulle vara konflikträdd. När David var otrevlig mot honpm ville han spontant ställa till ett uppträde, men lät bli pga han skulle spela konflikträdd. Vi enades om att man får lämna begränsningar om man vill.. Erika var som alla förvirrad av alla parallella språk, text, aktion, dans, sång, musik. Men det var givande och det kom fram en del bra material, som t.ex. seansen med händerna.
David berättade här också om en Larsson-övning som går ut på att våga ta bestämda beslut i improvisationer, att våga starta och avbryta en aktion, i samspel med en annan. Intressant.

Avslutning
Vi avrundade med middag på nya restaurangen Tre Indier. God mat, bra stämning. Där låg tidigare polska Wojasrski som vi kom att tycka mycket om. Ändå tidigare låg där Skansens Pärla, ett verkligt tillhåll som besjungs av Claes Hylinger i Kvällarna på Pärlan. Nå. Vi hade fin avrundning.Kommande vecka arbetar vi på scenen onsdag, torsdag och fredag. På fredag 1 feb kl 20 är det öppet för publik. Jag återkommer med text om synopsisdiskussion redan innan dess.
//Niklas

Reflektioner om librettot 25 januari

2008-01-27T06:37:00.000-08:00

Tankar om synopsis, karaktärer, dramaturgi och handlig.

Så som vi kom att diskutera det under fredag eftermiddag, Jim, Erika, David, Pär och Niklas. I slutet också Soledad och Johanna.

Den yttre ramen
Vi kom tidigt, på Davids initiativ, att återinföra det andra paret i berättelsen. Vi hade talat om att det kanske bara skulle vara ett par som väntade på gäster. Och att berättelsen skulle sluta innan de kom. Nu är det så att i första akten förbereder värdparet middagen, får en stund över, och kan prata/gräla om massa saker, kramas, sjunga eller vad helst. I andra akten kommer så gästerna och fasader skall hållas i skick. (Vilket visar sig vara omöjligt.) Det kan också finnas kommenterande sidofigurer som kommer med moraliteter och deltar i körer. Det kan vara spionerande grannar som kikar in genom fönstren, eller mer oväntat, änglar, flygande flickor och vita möss. Vem vet.

Om titeln
Stycket har hittills hetat Aldrig Mer! Det finns mycket som talar för att det kommer att byta namn. Dels är det lite tråkigt med en slags negation, en syftning på något man inte vill ha. Dels är vi alla väldigt förtjusta i det nya förslaget. Vi i villa. Eller om det är skyddat, Vi som bor i villa.

Vilka är paren
Värdparet är en man och en kvinna som varit ihop ett slag, säg mellan fem och tio år. Någon gång för drygt två månader sedan hände något som förmodligen har med det döda? barnet i rummet jämte att göra. Något gick alldeles sönder. Ett trauma.
Det andra paret kan vara ett jämnårigt par man, kvinna. Eller ett homosexuellt par. Eller varför inte det först parets mans pappa, som blivit ihop med en 29 år yngre kvinna som är två år yngre än sonen… Vem vet.

Grundstruktur
Det finns i varje par ständig beredskap till "gnabb" som beror på underliggande mönster. Det finns också plötsliga samförstånd och en gemensam fasad att hålla. Över huvud taget präglas mycket av detta att vilja hålla uppe fasaden. Vi som bor i villa. Men den hotar ständigt att rämna. Det kan ske i utbrott. Allt rinner över och ilskan tränger fram från de förträngda boningar som annars är dess glömda och gömda vist. Det kan också ske på så vis att allt brister och all ledsenhet och gråt väller fram ur sina i lika hög grad förgätna skrymslen. Den står då inte att hejda.
Det finns också ett starkt stråk av längtan. Efter närhet, efter kärlek, efter lycka, efter frid, efter liv. Dess tvilling är sorgen som också finns så nära hela tiden. För att det blev som det blev, för att det inte blev, för allt som försvann, för att det tar slut.
Sen finns karaktärsdrag. En är konflikträdd. En nedvärderar sig själv hela tiden. En är sjukligt besatt av UFO:n. En upprepar sig hela tiden.
Delvis befryndade av karaktärsdragen är berättelserna. Om händelser, om människor och om sig själv. Dessa är en viktig del i själva samtalet. En del av dem är också deltagarnas historia. Om otrohet, svek, lögner och besvikelser, men också positiva minnen från resor osv.
En speciell del är här de minerade områdena. De som alltid triggar bråket eller den surmulna tystnaden.
Krockar mellan karaktärerna leder också till diskussioner och konflikter. Både vad gäller värdsliga ting (Irakkriget) och mer relationella (flirtar du med min fru??), som händer i gruppen. Men för att hålla fasaden och det sociala spelet fungerande, och kanske också för att människan möjligen innerst inne är god och kärleksfull, finns också många uppmuntrande och bekräftande tillmälen. Detta att uppmuntra och positivt bekräfta är en stor del.
Vi har också händelser. Det kan vara att han slår henne, de har krockat med bilen på vägen, det är vattenläcka och ett rör brister och börjar spruta.
Till sist så har vi det som låter från rummet jämte. Som kanske är ett barn. Ett barn som möjligen lever. Eller inte. Bara en fantasi? Barnet i rummet.

Här fäljer nu lite tankar som kom upp under samtalet i fredags.

Lite om fasader
Familjen Bra! Bakom finns. Något som ruttnat.
Det finns så mycken förbjuden tragik. Alldeles om hörnet, runtomkring, i släkten, bland vänner. Folk som dör, självmord, depressioner, folk skär sig, mord, misshandel, missbruk, oförverkligade projekt och drömmar, kriminalitet, övergrepp, rädslor och vem vet vad. Oftast stänger vi bort detta. Inte sällan till den grad att vi nästan glömmer bort det. Ibland helt. Att det finns. Hur är läget. Bara bra. Skall till Japan nästa vecka.
Har det alltid varit så? Eller hände något på 80-talet? Har det funnits tider när det var tillåtet att klaga på saker, att beklaga sig, att dela tillkortakommanden, besvikelser och bitterhet med andra.
Summan av alla oförklarligheter, hemskheter, missbruk och familjetragedier som finns i en släkt eller krets är ofta omfattande.
Det hjälper inte med prylar. Vi i vill blir inte lyckliga av en ny servis.
Nej. Jag dricker inte egentligen. Men OK. Ett glas. Det är ju trevligt. Det finns en dubbel bokföring i Familjen BRA som ruttnar underifrån.

Händelser och konflikter
Han anklagar den andre mannen för att flirta med hans fru. Det blir obehagligt.
Han misshandlar frun ute i köket. De försöker båda dölja vad som hänt. Den andre mannen försöker sjunga sånger med gitarr för att lätta upp...
Minerade områden. Man vet att det kommer. Man går alltid på det. Vilka är dessa ämnen här?
Missbruk ställer till det. I vår berättelse kanske bara vanlig fylla. Eller är det tabletter, andra droger?
Plötsligt svävar ett UFO genom rummet bakom paren. Ingen ser något.
Grannarna som kikar in mellan persiennerna.
Självklart är otrohet ett möjligt tema. Enskilda händelser som upprepas, eller tyngre varianter.

Berättelser
Han som sett en tomte. På riktigt. Och som försöker ringa tomten.
Han som var i Indien och fick en uppenbarelse att sälja allt materiellt och leva i askes. Delade vänkretsen i två delar. De som ville köpa grejer och de som ville låta bli och hjälpa honom tillbaks till sans och vett.
Hon som ständigt berättar om hur hon sett UFO:n och till och med ibland blivit bortförs på natten av dessa. På morgonen har hon de två märkena på halsen. Vilka är de? Vill ni se märkena? Hon har också blivit träffad av blixten nio gånger. Vid ett tillfälle när hon står på en hög stege funderar hennes man på att knuffa ned henne. Det finns gränser.
Grannarna som skrek. Han svårt alkoholiserad. Mördar de? Misshandlar han? Skall vi ringa polisen? Om den oerhörda respekten för andras hem och hägn. Om rädslan att lägga sig i.
Om hon som blev uppmanad att komma ut av gänget på gatan. Och som så småningom började skjuta på dem med en pistol.
Om skottlossning i Majorna och gängkrig.
Eller han som mördade galne grannen som krossade hans liv, eller han som skjöt femtonåringen som höll på att krossa familjen och som hotat så.

Reflektioner
Döden är egentligen inte farlig eller sorglig i sig. Inte som t.ex. berättelsen om ett barn som dött. (Utveckla)
Svärmor. Alla dessa starka kvinnor.
I varje krets finns några berättelser om någon som sett änglar, träffat någon som kan läsa tankar eller som kan kommunicera med någon som dött. Eller någon som varit med om att det spökar. Och som kan berätta detaljer. (Pär)

Om barnet i rummet jämte
En bild för det hemska vi inte vågar tänka eller känna.
Om pingstvännerna i Ryssland som vägrade acceptera att det egna barnet dött och låste in sig med kroppen och bad till Gud i veckor innan någon satte stopp.
Eller om mamman som hade två friska barn, men inte ville ha fler och som dödade dem och hade de i frysen. (För några år sedan.)
Eller vännen som försökt få barn ett otal gånger, som äntligen skulle föda, och som efter misstag från vårdpersonal födde dödfött, och som fick ta med kroppen hem för avsked och hade den i kylskåpet. Var annars.
I vår berättelse kan upplösningen ske på olika vis. Man måste inte nödväntigtvis få reda på om det verkligen är ett barn.
Värdparet är i köket. Frun i det gästande paret fattar mod och går in i rummet från vilket det låter. Värdparet kommer och undrar var hon är. Gästande mannen säger hon gick ut. Ljud från rummet. Värdparet undrar om hon ändå inte gick in i rummet. Gästande mannen erkänner. Åh! Herregud! Så slutar operan…

Mer om barnet
Det kanske är det lilla barnet inne i mig själv. Det lilla barnet som jag måste ta hand om, vårda och värna hela livet. Om man tappar bort det är det något som går förlorat, något som dör. Då måste man söka rätt på det. Om det alls går
Det här lilla barnet måste få leva, få livsrum. Bilden av det döda barnet är bilden av något som dött i oss själva. Eller i en relation. Som man förtvivlat hoppas lever, eller desperat söker återuppliva.

Ja. Här är en startpunkt för en berättelse. Och en känsla av att detta faktiskt går att tala och tänka förnuftigt om. Kanske kan man bygga ett synopsis med ett antal scener utifrån sådana här tankar. Eller är det för tidigt att börja låsa berättelsen? Vi får se.

//Niklas

Torsdag 24 januari

2008-01-24T04:24:00.000-08:00

Idag är det tredje dagen i vår process och nedan finns 21 videoklipp att titta på. Vi har arbetat från kl 13-21 och tagit nya steg i vår process med mer avancerade rörelseövningar, mer dialog/textimprovisationer, vi har tittat på bildrummet, haft grupparbete där vi diskuterat vem mannen och kvinnan egentligen är, och vi fick slutligen en underbar presentation av David (Sperling) som berättade om sitt arbete som musiker-skådespelare. Idag var Soledad och Fredrika med (dansare), Jim, bild, David, Erika, Niklas, musik, Johanna, ljus, regi, och Pär, ljud och musik. Det är fascinerande hur all dessa helt ledigt improviserar konflikter i dialog, pratar relationer och gör dansimprovisationer. Helt oavsett bakgrund eller ingång i projektet. Och allt känns naturligt och professionellt.

Jag har bytt koncept för video. Nu laddas inga filmer utan man klickar på stillbilder som öppnar film i nytt fönster. Har också gått över till 16:9, bredbild.

Uppvärmning
Eftersom både Soledad och Fredrika var med idag ville vi arbeta extra mycket med rörelse. Vi gjorde först en slags massage/uppvärmning där vi uppdelade i två grupper lät en i taget ligga och blunda medan de andra tre knådade igång honom eller henne. Sedan gjorde vi kontaktdansövningar två och två, där vi fick öva att på olika vis ta vikt och kontakt från varandra genom att luta oss mot varandra samtidigt som vi gick runt, eller ned på golvet och upp igen. För oss som inte är så vana ger det mycket att hålla på med kroppen och rörelsen och i relation till andra kroppar. Det skapar också avpändhet och trygghet.
Därefter tog Erika över med röstövningar och lät oss få en fördjupad förståelse om röstens relation till kroppen, till hur hon menar att inga skrik, ljud, eller toner är skadliga för vår röst, bara de bottnar i kroppen och inte tvingas fram genom spända huvudmuskler. Detta prövade vi genom att tänja våra register samtidigt som vi gjorde rörelser till. Vi prövade också att låta långa toner gå från djupa operaklanger till vassa smala längst-fram-i-munnen-ljud. Vi gjorde också glissandin där vi fick öva oss på att hantera skarven mellan vanligt röstläge och falsett. Det är viktigt att vi har med bra metodik för att hitta ett bra förhållningssätt till rösten. Det är uppenbart att den finns att hitta inom gruppen.

Skulpturerna
Vi gick sedan vidare med en övning Soledad och Fredrika förberett och som några av oss sett förut. En person håller om en annan på något vis. Den som blir omhållen lämnar. Kvar står den kramande som en frusen gest, som en staty. Ofta väldigt uttrycksfullt. Vi blev så fascinerade av uttryckskraften att vi gjorde en djupdykning i denna form och prövade flera varianter. Bland annat visade Solle och Fredrika en sorglig variant där en av personerna gick fram och kramade och den andre hela tiden tog sig loss och gick därifrån. Detta upprepades med samma som kramade. Starkt! David lade till idéen att man skulle kunna läsa text, t.ex. skulle ett minne kunna dyka upp när man ser en av skulpturerna. Vi gjorde många varianter och kvar finns detta material som ett utmärkt exempel på rörelseform som går att använda i en blandad ensemble där de flesta inte är dansare.

Johanna och Niklas Skulptur (video)

Erika och David skulptur (video)

Blunda med skyddande ängel
En annan förmodligen ganska klassisk övning fick vi pröva på. Två och två. Den ena blundar hela tiden. Får göra vad som helst i rummet, utan att gå därifrån. Den andre ser till att inget farligt händer och beledsagar försiktigt. I ungefär 5-10 minuter blundade vi runt på alla sätt. Sedan fick våra skyddande änglar spela upp hela den sekvens vi som blundade hade gjort. Medan vi fick se en spegel av oss själva. Fascinerande! Och återigen: Vad fort vi blivit trygga i gruppen. Bra grupp!

Jim, Niklas, Johanna blundar. Övriga skyddar. (video)

Triptyken
Fredrika och Soledad avslutade denna fokusering på rörelse med en dansimproövning där vi två grupper om tre. En skulle dansa. De andra två skulle tänka ut tre stycken ledord. Sedan fick den som dansade första ordet, t.ex. "Samba", eller "Ledsen", och så fick man börja hitta en rörelseform för detta. Efter en stund fick man det andra ledordet och så småningom det tredje. Sen bytte de två dirigenterna ledord och man fick träna sig på att snabbt byta karaktär. Så gjorde vi tills att alla fått göra tre karaktärer. Sedan avslutade allt med att alla fick visa sitt tredelade material i ett solo inför de andra. Mina instruktionsord var "Månen", "Fox-trot", "Carmina Burana"!. Någon annan fick "Samba", "Frigörande dans", "Groda". En tredje fick "Ensamhet", "Svala", Afrikansk dans". Här är korta snuttar av alla solon.

David solo (video)

Johanna solo (video)

Jim solo (video)

Erika solo (video)

Fredrika solo (video)

Niklas Solo (video)

En man och en kvinna 1
Efter en paus gick vi över till texten och fortsatte där vi startade igår. Då prövade Erika och Niklas några improvisationer som ledde till samtal om hur man fungerar i relationer och vem mannen och kvinnan är i vårt projekt. Efter en stunds inledning gjorde vi om denna improvisation. Utgångspunkten är: Det kommer gäster om tio minuter och ingen har köpt kaffe. Vems är felet, det blir dispyt, och hur löser vi det.

Erika och Niklas om kaffet (video)

Sedan gjorde vi om improvisationen med lite nya instruktioner. Det är hon som ordnar festen. Han är trött men ser fram emot den. Det har blivit missuppfattning om det här med kaffe. Han leder in samtalet på att handla om hennes mamma. Hon går.

Erika och Niklas en andra gång (video)

En man och en kvinna 2
Vi bestämde oss sedan sätta oss i två grupper och tänka ut fler scenarier för improvisation utifrån den här mannen och kvinnan som sitter och väntar på gäster. Vi satt och pratade i tjugo minuter och gjorde sedan en improvisation som tog sin utgångspunkt i ett sådant scenario. Det märktes genast att detta var ett spännande sätt att få tag i material till librettot. Att vi sitter och fundera kring vem mannen och kvinnan är, och händelser som inträffar. Båda grupperna kom, helt oväntat för mig, fram till att kvinnan var passiv. I det ena fallet sjukskriven och utbränd, i det andra snarare lat och lite undanglidande. I båda fick mannen dra lasset. Hmm… I Jims och Soledads improvisation brände det till med både kaniner och skilsmässa. Vi får se hur det går. Fortsättning följer i morgon.

Jim och Soledad (video)

Bildrummet
Efter en middagspaus gav vi oss nu in på ett helt nytt spår och startade den dator som styr de dubbla projektorerna i taket, kopplade in kameran och började leka med vårt magiska bildrum. Jim hade med sig nya spännande modeller och vi upphör aldrig att förundras över de häpnadsväckande bilder som blir när man flyttar runt kameran och filmar.

Bildrum 1 (video)

Bildrum 2 (video)

Vi testade olika ljus, olika figurationer.

Bildrum 3 (video)

Johanna med ljusimpro (video)

Vi lekte också med den blåa rundgången där allt mångfaldigas i projektionen. Också alltid lika förföriskt och magiskt.

Soledad i det blåa (video)

Sen hade vi ett samtal om olika idéer och talade om att utveckla detta att keya in en levande person förminskad bland modellerna. Vi pratade också om möjligheter att inte ha kamera och modeller mitt på golvet, utan att kanske ha stationer på väggar, eller andra ytor, där man filmar. Andra idéer kretsade kring möjligheten att föra in attribut som hänger ihop med berättelsen. Köksredskap, kaffe, vitvaror, en dammsugare, en telefon, vinflaskan. Kanske lite tillskruvat. Kanske livefilmat, kanske förberett. Vi får se. Möjligheterna är oändliga och det är ett häftigt koncept.

David Sperling
Dagen avslutades med en underbar presentation där David berättade om sitt arbete med att både vara musik och scen och text. Efter inledande dumt teknikstrul (ett DV-band som helt oförklarligt inte fungerade i vår spelare) kunde han visa en scen ur sin senaste produktion Buenos Aires pop där han lånat sin identitet av en argentinsk busschaufför som förirrat sig i rymden. Allt inspirerat av en argentinsk popsångare och framfört på bruten svenska. Måste ses.
Sedan berättade David inspirerande om sitt sökande i gränslandet mellan musik och teater, eller rättare sagt sitta arbete med en teater som känns naturlig och äkta, och en musik som är på riktigt. Det är så lätt att den teknik vi blir så bra på i våra utbildningar och vår träning lägger sig i vägen för ett uttryck, ett spel, som kan vara på riktigt. Sådan problematik visade David på. Inspirerande. Vilka medarbetare!

David piano 1 (video)

David om teater (video)

David Pekingopera (från Opus 5) (video)

David piano igen (video)

Vi hörs i morgon. (Den dagboken kommer på lördag eller söndag.)

//Niklas

Onsdag 23 januari

2008-01-23T12:01:00.001-08:00

Tänk vad fort det kan gå! Idag tog vi många och stora steg mot att känna trygghet tillsammans och verkligen våga testa grejer. Medverkande var David Sperling, Fredrika Byman Moberg (fm), Erika Alexandersson, Niklas Rydén, Jim Berggren, Magnus Bergström, Pär Bengtsson och Johanna Larsson (em).

Arbetet nu syftar till att lära känna varandra och bli trygga, få igång processer där vi testar att spela, sjunga och agera tillsammans, göra improvisationer och övningar för att få fram material och idéer inför fortsättningen och till sist söka både metod och form för det fortsatta arbetet.

Rörelseuppvärmning
Vi började med rörelseuppvärmning, där vi masserade/värmde upp varandra. Sedan förde vi varandra runt i rummet och lärde oss lyssna till våra ryggar. Därefter var vi länge på golvet och rullade runt-runt och lät omväxlande fingrar, tår, höft, arm, knä och huvud leda rörelsen. Vi som inte är dansare och som inte gör sådant här normalt tycker det är helt fantastiskt. Eller som Magnus Bergström sade, Jag har längtat efter detta sedan Uppvind.

Röstuppvärmning
Erika ledde sedan en stunds arbete med rösten och vi fick träna på att hitta två punkter på magen, dels i mitten på magen, men också längst upp, precis där revbenen startar och vi kände hur stödet för rösten kommer därifrån, och hur viktigt det är att lägga kraften där, och inte spänna ansikte och nacke. Efter glissandin där vi jobbade två och två för att få kraft avslutade vi med vacker röstimpro i grupp.

Röstimprovisation (video)

Improvisation
Efter en paus bestämde vi oss sedan för att göra rörelse-ljud-improvisation med formen Starta tillsammans lugnt på punkt A, sen mer aktivt undersöka hela rummet, sen tillbaks till plats A. Efter att ha gjort det en gång gjorde vi sedan om det och delade oss i två grupper. Det är ofta bra att inte vara för många, och att se på varandra, och att ha "publik". Överlag kändes det ganska "enkelt" att våga göra detta redan den andra dagen och det visar att denna grupp fungerar. I morgon skall vi ha lite mer förberedda rörelseimpron.

Rörelseimprovisation med ljud (video)

Musikimprovisation
Vi är ju trots allt musiker många av oss. Två improvisationer gjorde vi. Det kändes bra. Både Jim och Pär spelade dragspel och Niklas blev väldigt förtjust i kontrabas-spel med stråke!

Musik med Magnus, Pär och Erika (video)

Musik med Niklas, Jim och David (video)

Dialogimprovisation
Vi prövade sedan i två omgångar att helt improviserat sjunga igenom Niklas libretto-skiss. I den första rundan sjöng David och Erika. Niklas och Magnus spelade. I den andra omgången sjöng Niklas och Jim, med Jim i rollen som kvinna! David och Pär spelade.
Det är alltid lika fascinerande att improvisera text-musik. Det kommer förvånansvärt många fina idéer. I arbetet med Uppvind gjorde vi också så, och det var svårt att slita sig från vissa musikaliska bitar. Vissa kom därför med i slutkompositionen. Även här var känslan att det var lätt att våga pröva. Och det kom något ur detta. Vi pratade också om hur lätt det är att hamna i en genre. Här drog det kanske lite åt klassisk opera-modernism. Vi bestämde oss för att någon dag göra om övningen med lite olika medvetna ingångar vad gäller genrer.

David och Erika improviserar sång utifrån librettoskiss (inte riktigt hela) (video)

Jim och Niklas gör samma dialog. Jim är hon. (video)

Presentationer och diskussioner
Efter lunch startade med att Erika och Jim skulle berätta och visa lite.
Erika började med att spela en låt från arbetet med Josef Kallerdahl i josef och erika. Denna lugna och poetiska kontrasterades starkt med ljudglädje och trashiga ljud i en låt med the Moth, hennes samarbete med Martin Öhman. (http://martinohman.com/musik.htm)
Sedan gjorde Erika sitt första publika soloframträdande med röst och elektronik inför en hängiven publik (vi). Jättekul.

Erika sjunger solo med elektronik (video)

Jim visade sedan exempel och bilder från sitt arbete. Först fick vi se en 3-d film. Där åkte vi runt inne i en modell som fått en textur av en slump. Fascinerande.

Tredimensionell åkning bland modeller (video)

Därefter berättade Jim om sitt arbete med litografi och visade bilder från en utställning han har nu i Stockholm. Sen fick vi avslutningsvis se fyra nya akvareller i en helt ny ton. Vi tyckte mycket om dessa och både Jim och vi känner att de har något med Aldrig mer! att göra.

Jim visar bilder (video)

Jim har för övrigt också påbörjat en tråd han kallar "Vi i villa". Han menar att det finns en ton i librettoskissen som starkt pekar mot ett medelklasspar i en villa. Vi bläddrar nu alla i tidskriften Vi i villa.

Sedan såg vi på en scen ur Uppvind, duetten mellan Malin och Gustaf. Det är alltid ett kärt återseende och jag hoppas vi får anledning att spela Uppvind igen.

Textimprovisationer
Vi avslutade dagen med att modigt kasta oss in i ytterligare ett spår. Niklas och Erika gjorde två dialogimprovisationer på temat "festen börjar om tio minuter, kaffet är slut, vems är felet, och hur skall vi lösa detta...". Det gick över förväntan och ledde till spännande diskussioner om relationer, aggressionshämningar och mycket annat. Niklas vill gärna arbeta mer med sådan improvisationer för att få idéer och material till librettot. Han vill också gärna ha en runda där alla skriver mer viktiga minnen som har med relationer att göra. I morgon skall vi göra fler sådana improvisationer och ha med lite instruktioner om temperament och annat.

Här är film från samtalet efteråt (video)

Vi hörs i morgon.

//Niklas

Tisdag 22 januari

2008-01-22T04:17:00.000-08:00

Här följer en dagbok från de första träffarna i januari 2008 med nya medarbetare i New Opera Co.

Så har vi då inlett processen som skall leda fram till Aldrig mer! Vi ägnade förmiddagen åt att presentera oss för varandra, sjunga kören "Härdas skall du" ur Uppvind, diskutera metodik, arbetssätt, hur dessa två lab-veckor skall se ut, läsa den första librettoskissen på scenen, samt planera morgondagen.

Medverkande
Gruppen som skall arbeta ihop är verkligen en ny sammansättning där många av oss inte arbetat ihop tidigare. Det var därför med viss osäkerhet vi närmade oss varandra under frukosten, men efter en ganska utförlig presentationsrunda släppte det mesta. Medverkande:

Niklas Rydén, pianist och kompositör, kommer att skriva libretto och musik och har det övergripande ansvaret för att leda projektet. Började skissa på librettot på ett kafé i Henån på Orust.

Anna Gustafssson, slagverkare, från början klassiskt skolad, skriver idag mycket teatermusik och musik till dans, ibland komponerad och noterad, ibland mer improvisatorisk. Kommer förmodligen också att delta i Aldrig mer! på andra instrument och med sång. Är för övrigt granne med Niklas på Orust, utanför Henån (sommarställen), där hennes mormor länge ägt ett hus. (En ren tillfällighet som vi inte visste om till en början.)

Fredrika Byman Moberg är dansare och koreograf och arbetar just nu som dansare i operan Faust i Malmö. Har tillsammans med Soledad Howe dansgruppen Lula som i sin aktuella produktion Hay Banda undersöker hur relationen mellan dans och musik kan se ut i en föreställning.

Soledad Howe är också dansare och koreograf och var med i Uppvind. Där träffade hon Malin Dahlström och Minna Kiper. Numera har de performancetrion Disdishdance tillsammans. (Se klipp med Disdishdance) Soledad kommer tillsammans med Fredrika att vara ansvariga för arbetet med rörelse i Aldrig mer!, och medverka som dansare.

Jim Berggren är bildkonstnär och utbildad på Valand på 70-talet. Arbetar med måleri, litografi och digitala tekniker. På 1990-talet startade han och förestod kursen Fri konst och nya media på Valand. Var med i Uppvind och utvecklade det unika bildrummet som skall tas vidare i Aldrig mer!

Erika Alexandersson är sångerska som bor i Stockholm och bl.a. har duon josef och erika tillsammans med Josef Kallerdahl. (Hemsida josef och erika) Erika kommer att sjunga den kvinnliga huvudrollen. Hon bidrar också till Orust-temat i ensemblen när hon berättar att hon vuxit upp i Svanesund!

David Sperling är sångare, musiker och skådespelare. Han har varvat professionell karriär som skådespelare med en dito som musiker. De sista åren har han gjort stor framgång med Teater PanJál, som är sprungen ur samarbetet med teatervisionären Sören Larsson, där han använder båda dessa språk. (Hemsida Panjal) Han kommer att sjunga den manliga huvudrollen. David bidrar också till ett nytt geografiskt tema, vid sidan av Orust, i det attt han är uppvuxen i Argentina och studerat Bandeneon-spel. Även Soledad har släkt i Argentina och en nära relation till landet.

Johanna Larsson är för närvarande vikarierande ljuschef på Atalante. Hon är både ljussättare och regissör och har regisserat flera föreställningar med unga teatergruppen Play, som vann Nöjesguidens teaterpris i julas. (Hemsida Play) Hon var också regiassistent i Backas rosade Brott och straff. Kommer att arbeta både med ljus och regi. Har förflutet också som sångerska och ett stort musikintresse.

Magnus Bergström är kontrabasist, började med klassisk fiol och gick sen över till jazz och kontrabas. Han var med i Uppvind där han fungerade som biträdande kapellmästare och viktig pålitlig stämledare i kören. Samma roller kommer han att ha i Aldrig mer!

Pär Bengtsson arbetar med ljud och scen på Atalante och är med på ett hörn i Aldrig mer! Han är också elgitarrist och var med och skötte ljud och teknik i Uppvind.

Under arbetet med Uppvind hände märkliga saker. I texten förekom hot från terrorister som resulterade i problem för kollektivtrafiken. Under repetetionerna förekom i verkligheten både bilbränder och märkliga kollektivtrafikproblem. I texten till Uppvind förekommer också en hänsyftning till FlumeRide på Liseberg i en mardröm. Sen skedde en olycka på riktigt där. Magnus Bergström påpekade det märkliga i att det just inför vår nya process också skedde en oväntat mångfacetterad händelse: Det stora postrånet med brända bilar och hotande bomber. Som i Uppvind…

Processen
Vi kommer att ha tre processperioder under våren. Den nu i januari, en i april och en i början av juni. Då kommer vi att arbeta med rörelse, sång, musik, text och bild/projektion. Vi kommer att ha rörelse- och röstverkstäder, text/dialogimprovisationer, musikimprovisationer, rörelseimprovisationer, projektionslab, kontinuerlig utvärdering, visa varandra saker vi gjort på andra håll och mycket annat. Olika deltagare kommer att leda olika aktiviteter. Det bör påpekas att vi arbetar fyra dagar v 1, och tre dagar v 2. Ingen dag mer än den första kan alla vara med samtidigt. (Pga av andra åtagande.)

Metodik
En stor del av dagens diskussioner upptogs av tankar kring metodik. Under Uppvind arbetade vi medvetet med en kollektiv process där allas röster var viktiga och ingen regissör fanns. Niklas var projektledare, men han var med på scenen och upptagen med musiken, och ingen fanns som kunde ta regisansvar mot sluttet när alla beslut skulle tas. Detta blev lite jobbigt för ensemblen och flera av medarbetarna (Minna, Anna, Annkatrin, Niklas) fick hjälpas åt med regin. Även denna gång vill vi arbeta med en kollektiv process, fast ha Johanna som regiansvarig mot slutet.
Vi pratade också om rörelse och koreografi och sade att det vore spännande att pröva ett förhållningssätt som bygger på en slags stiliserad koreografi/rumslighet som alla sångare och musiker är en del av. Sen kan det finnas partier med dans av lite annat slag som dansarna står för.

I morgon onsdag skall vi inleda med röst och rörelseverkstad. Sen skall vi ha musik och dansimprovisation och improvisera sång utifrån librettoskiss. Efter lunch skall Erika och Jim visa lite eget. Vi skall starta upp projektioner och bildrum. Därefter text/scen-improvisationer och en avslutande utvärdering och planering.

Läsning av libretto. Först Johanna och Niklas, sen Erika och David. (video)

Psalm från Uppvind. (video)

//Niklas

85 filmer från januari 2008

2008-01-20T09:47:00.000-08:00

Alla filmer från labbet i januari. Klicka på bild för att titta. (Obs kräver Quicktime.)

Tisdag 22 januari

Läsning av libretto. Först Johanna och Niklas, sen Erika och David.

Psalm från Uppvind.

Onsdag 23 januari

Röstimprovisation

Rörelseimprovisation med ljud

Musik med Magnus, Pär och Erika

Musik med Niklas, Jim och David

David och Erika improviserar sång utifrån librettoskiss (inte riktigt hela)

Jim och Niklas gör samma dialog. Jim är hon.

Erika sjunger solo med elektronik

Tredimensionell åkning bland modeller

Jim visar bilder

Här är film från samtalet efteråt

Torsdag 24 januari

Johanna och Niklas Skulptur

Erika och David skulptur

Jim, Niklas, Johanna blundar. Övriga skyddar.

David solo

Johanna solo

Jim solo (video)

Erika solo

Fredrika solo

Niklas Solo

Erika och Niklas om kaffet

Erika och Niklas en andra gång

Jim och Soledad

Bildrum 1

Bildrum 2

Bildrum 3

Johanna med ljusimpro

Soledad i det blåa

David piano 1

David om teater

David Pekingopera (från Opus 5)

David piano igen

Fredag 25 januari

Soledad och Johanna

David och Erika i operasång

1 Impro Inledning

2 Impro Impro Samborombom Fågel

3 Impro Misshandel till Toaletten

4 Impro Spela Snake till stol

5 Impro Levitation till Rosa på bal

6 Impro UFO till slut

Tisdag 29 januari

Jim amination C

Jim amination D

Jim amination A

Jim amination B

Se dockskåpet

Onsdag 30 januari

Dockskåpet

Dockskåpsutrivning

Paulina och Erika bygger kök

Livefilmat vardagsrum

Här är en rad filmer med lärande exempel och improvisationer med Erika och Niklas. (Tyvärr lite överstyrt ibland. Se upp med volymen.)

Erika improviserar och går igenom fyra olika lägen.

Erika och Niklas improviserar på texten från början av librettot i olika lägen
Lågt
Mellan
Högt

Erika och Niklas improviserar på texten från slutet av librettot i olika lägen.
Lågt
Mellan
Högt

Erika och Niklas improviserar mer fritt på librettoskissen.
Hela
Början

Torsdag 31 januari

Först ut var David och Fredrika (bara sångdelen) Niklas på piano.

Sedan kom Pär och Johanna m sångfokus. David piano.

Och Pär Johanna textfokus.

Jim o Niklas sångfokus. Jim är hon. David piano.

Jim och Niklas textfokus.

Först David och Niklas i aktion. David är hon. Jim vid pianot.

Sedan gör Fredrika och Pär en liknande improvisation med Niklas vid pianot.

Först ut David och Johanna med Niklas vid pianot.

Niklas och Fredika gör rumslig impro. David vid pianot.

Först David och Fredrika med Niklas vid pianot.

Till sist Niklas och Johanna med Pär på gitarr.

Fredag 1 februari

Niklas berättar

Erika och David sjunger hela librettot. Niklas vid pianot.

Niklas om barnet.

Niklas om sångimprovisation.

David och Erika i opera. Niklas vid pianot.

Fredrika och Niklas i "Kan jag få vinet!" David piano, Pär gitarr.

Niklas inleder om sång och text.

Jim och Niklas med sångfokus. David vid pianot.

Jim och Niklas med textfokus. David vid pianot.

Samtal om sångstilar.

Jim om modeller och livekamera.

David arbetar med gruppen.

Fredika, Erika och Niklas i trio.

Slutimprovisation 10 min

Festen

Libretto

2007-01-21T13:23:00.000-08:00

Jag har skrivit två gånger förra veckan. Såhär ser den allra första skissen på en början ut. // 21 jan // N

Aldrig mer

Skiss 1

Det är gråmulen vinter och redan mörkt. Hon och han är i köket och förbereder en middag med två vänner. Det är en fredag och klockan är halv sju.

Hon
Jag fick besiktningstid klockan två nästa fredag, om en vecka.

Han
Bokade du på nätet?

Hon
Ja. Fast först gick det inte alls. Kan du åka?

Han
Hur skulle jag kunna det? Jag jobbar ju. Det får du göra.
Nu kommer de snart. Jag får lite vin. Är riset färdigt?

Hon
Det kan du väl kolla själv. Jag öppnar det röda nu. Jag jobbar också. Du får åka.

Han
Men Gud. Det är ju du som har bokat. Om du bokar så dumt får du ta hand om det själv. Jag gör det inte. Ge mig vinet. KAN JAG FÅ VINET!

Hon
Lugna dig. Det är inte bara du…

DET RINGER

Hon (i telefon)
Hallå. Ja. Ja. Nej, det är OK. Ja, det skall bli jättetrevligt. Nej. Nej. Men du, jag har faktiskt glömt stearinljus. Kan du köpa ett paket? Bra. Då ses vi. Kram.

Hon
De är sena. Kommer om en timme ungefär.

Han
Jag tog av riset. Allt är klart. Skål.

Hon
Skål

Han
Vet du vad jag drömde i natt? Så dumt. Det var en fest och vi höll på att ordna och så var det Martin och Pelle och så blev det fel hela tiden. Vattnet gick sönder och jag sprang för att täta sprutandet, riset brände. Jag fick göra nytt. Det ösregnade och regnade in, alla började komma, jag var tvungen att åka och handla och jag bara rusade. Det var hemskt.

Hon
Du måste lugna ner dig. Lära dig lugn. Lita till ditt inre. Låta det komma fram. Är man stressad drömmer man så hela tiden. Du skulle kunna läsa mer.

Han
Jag vet. Det är inte bra.

Hon
Jag minns innan allt började. Kommer du ihåg Berlin. Nyår. Isen som låg som en hinna över gatorna. Blänkte som av glas, och bilarna som gled omkring. Bara att gå från bilen. Det var fint. Jag kan sakna det.

Han
Jag med. Det känns så långt borta och ändå så hemma på nåt sätt.

Båda
Vi reste i natten och kom bara bort
TIll städer och landskap, i vått och i torrt
Vi reste i natten, i bilen var tryggt
Tilsammans i mörkret, inte på flykt

Ooo…

Ett ljud hörs från rummet intill köket.

Hon
Hörde du! Det är inte sant! Hur kan d…

Han
Sssch!

(Lyssnar)

Han
Det kan vara blåsten. Eller bara huset.

Hon
Men tänk om. Tänk om hon inte är död. Jag tror det. Vi kan inte begrava henne. Jag är säker på att hon kommer tillbaks. Är dörren låst?

Han
Det är låst. Det är två månader nu. Vi måste inse att hon är död. Vi kan inte ha kvar henne här. Tänk om nån annan hör nåt!

Hon
Men du sade ju själv att det bara var huset. Jag tror hon finns kvar på något sätt. Det tror du också. Tyst!

Hon
Där var det igen.

Han
Ja.

Finansiering

2007-01-21T13:19:00.000-08:00

Projektet stöds av:

Västra Götalandsregionen
Göteborgs Kommun
Kulturrådet
Konstnärsnämnden

Föreställningar

2007-01-21T13:14:00.000-08:00

Vi i Villa har premiär på Atalante den 25 september 2008.

Den spelas sedan fre-sön 26, 27, 28 september
och 2, 3, 4, 5 oktober

Under våren blir det tre öppna work-in-progress kvällar.

fred 1/2 kl 20
fred 11/4 kl 20
fred 13/6 kl 20

Medverkande

2007-01-21T12:57:00.000-08:00

Följande är med i processen som startar i januari 2008. Vilka som verkligen är med på premiären är inte helt klart.

Niklas Rydén, tonsättare, projektledare, har huvudansvar för text och musik.
Johanna Larsson, ljusdesign, regissör, medskapare.
Jim Berggren, konstnär, har ansvar för bild och projektion.
Erika Alexandersson, sångare, medskapare.
David Sperling, sångare, samt medskapare.
My Engström, sångare.
Jorge Alcaide, sångare.
Anna Gustafsson, sångare, musiker.
Magnus Bergström, sångare, musiker, medskapare.
Fredrika Byman Moberg, danskonstnär, medskapare.
Emma Rygielski, projektledare, producent, arbetar med fortsättningen.
Pär Bengtsson, ljud och scenteknik
Uncas Rydén, medskapare i textarbetet