Övergripande reflektioner efteråt
Vår andra lab-vecka är nu avslutad. Vi har fått svar på många frågor och andra har väckts.
Grundfrågan för veckan var om librettot fungerar. Om det dramaturgiska och språkliga flödet har en vettig rytm och går att använda. Och svaret på den frågan är obetingat ja. Det känns väldigt bra, och nu kan vi sätta oss och göra ändringar, skriva färdigt sångtexter och göra en slutredigering med en konstruktiv språkpolisiär hållning. Detta arbete kommer Niklas att göra tillsammans med vår regissör Johanna Larsson och skribenten mm Uncas Rydén, som tidigare arbetat mycket tillsammans med Niklas med text.
Metoden
Den metod vi använder framstår allt mer som väldigt lyckad. Librettot, dess karaktärer, olika berättelser och händelser har hämtat inspiration från de improvisationer och samtal vi genomförde under labbet i januari. Nu kunde detta libretto möta ensemblen och vi kunde känna på dess flöde, sjunga texten om och om, lära oss dynamiken, och lära känna berättelsen och karaktärerna. Vi kunde också prata länge och väl om olika frågor som väcks, och redan under arbetets gång göra vissa förändringar och strykningar. Så både i arbetet inom ensemblen och i mötet med publiken har vi lärt oss mycket värdefulla insikter om librettot historien, och kan nu börja göra de ändringar och slutarbete som stundar.
Film och musik
Vi har ju gjort upprepade sång- och musikimprovisationer under veckan utifrån olika scener, och klippt ihop några av dessa till en film som visar hela librettot. Dessa filmer blir nu en utmärkt startpunkt för slutarbetet med texten. Men de blir också en guldgruva för att hitta musikaliska uppslag när det är dags att börja komponera. Det finns redan flera sånger som i improvisationerna funnit en karaktär som nu bara skall skrivas ut.
Processen i arbetet med Vi i Villa präglas av ett växelspel mellan grupparbete, improvisationer och samtal å ena sidan, och ensamt skrivande, komponerande och slutliga beslut å andra sidan. Detta växelspel är både fascinerande och mycket fruktbart, och det är faktiskt en tydlig metod.
Musikaliska reflektioner
Flödet mellan talspråkliga partier och mer gestaltade partier fungerar bra. Det dialogiska stannar naturligt av när det kommer en sång, och man blir alltid nyfiken, indragen, när det blir mer gestaltat. Det går utmärkt att göra även kortare frysningar i sångliknande reflektioner, som t.ex. när Vera går in i sina molnfantasier.
Texten har ett flöde mellan samtal och sånger. Men även själva samtalet har sin dynamik mellan lite allvarligare delar och mer fartfyllda. Överlag finns regelbundna tydliga omstarter där man lämnar det reflekterande och säger "Skål!, Nu skall det festas!"
Det gäller att hitta några bra recitativlägen i musiken som kan bära dessa uppgifter.
Recitativen i improvisationerna blev musikaliskt ibland en slags gles free-form där musiken helt följer det textliga i en atonal friform utan puls. Eller så blev det mer pulsbunden musik, med syfte att ge fart. Ett specialläge stod Magnus o David för när de körde ett jazzfriform med walking och puls. Ibland blev det också mer av klassiskt operarecitativ.
Vilket uttryck man än väljer musikaliskt är det viktigt att det kan återkomma så att men med musikens hjälp direkt vet var man är i dramat. (T.ex. nu blir det festkonversation igen…)
Avslutade fraser
Ett samtal under veckan kom att handla om avslutade fraser. När vi improviserar finns en tendens att musikaliskt alltid avrunda sin egen insats, ge den ett slut. Detta ger lätt en baktunghet där man måste starta om hela tiden. I den komponerande musiken är det viktigt att det finns ett oförutsägbart flöde mellan oavslutade fraser som hakar i varandra, och mer avslutade sådana.
Rollbesättning, musiker och Fredrika
Under veckan har några förändringar inträffat. Anna Gustafsson kommer tillsammans med Magnus Bergström att vara kärnan i orkestern. När Anna kom in med slagverk på fredagen lyfte ljudbilden flera dimensioner. Anna kommer också att ha rollen som den Elaka Flickan. Magnus blir den Vita Musen.
David och Erika är värdparet och ensamma på scenen fram tills det att gästerna kommer. När det gäller det gästande paret, Joel och Ida, så är Niklas Joel. Under veckan har Fredrika sjungit rollen som Ida. Fredrika är dansare och skulle egentligen arbeta med rörelse, men alla har blivit förtjusta i Fredrika i rollen som Ida. Dels fungerar hon bra sångligt, och dels har hon en scenisk närvaro och dramatisk förmåga som är en tillgång. (Och som dessutom kan bli dans/rörelse ibland.)
Niklas och Fredrika skall träffas och pröva lite hur det kan fungera med skrivet material, stämsång och liknande. Och Fredrika skall känna efter vad hon vill. Sen får vi se. (Annars behövs en ytterligare sångerska.)
Frågor och oklarheter
Under veckans gång har en rad frågor väckts som rör historien och karaktärerna. Det är i många fall sådant som Niklas inte riktigt tagit ställning till och som skapar en osäkerhet. Det gäller t.ex. vad som finns i rummet, vad som hänt med barnet, om Axel verkligen slår henne och en del annat. Det gäller också slutet, UFO-historien och en del annat. Vi har haft långa samtal i ensemblen om dessa teman men också fått värdefulla synpunkter från flera utomstående. Alla är i princip positiva till grundupplägg, dramaturgi, språk och historia, men vill se vissa förtydliganden.
Att veta vad man menar
Regissören Victoria Brattström visste inget när hon kom och tittade på fredagens genomdrag. Ett längre samtal med henne gav flera goda infallsvinklar och hon ställde viktiga frågor.
Hon menar att vi måste veta vad som verkligen hänt, det faktiska. Till exempel med barnet, eller angående vad som är i rummet. Librettisten måste veta, och skådespelarna. Sen kan vi välja hur vi berättar det för publiken. En del kan lämnas öppet för tolkning, publiken kan få vara deckare, skådespelare kan ljuga. Men det syns och känns om skådespelare och manus inte vet hur det egentligen är.
Victoria menar också att man på liknande vis måste veta vad varje scen är. Vad som står på spel. Att kunna se konflikter, förlopp och vad som egentligen sker. Så behöver t.ex. scenen där Vera vill att de skall tro tillsammans tydliggöras. Vadå tro?? Vad vill hon?
I de följande inläggen om historien och karaktärerna redovisas en del av de frågeställningar som diskuterats. I flera fall finns också förslag till svar eller förändringar.
//Niklas
Grundfrågan för veckan var om librettot fungerar. Om det dramaturgiska och språkliga flödet har en vettig rytm och går att använda. Och svaret på den frågan är obetingat ja. Det känns väldigt bra, och nu kan vi sätta oss och göra ändringar, skriva färdigt sångtexter och göra en slutredigering med en konstruktiv språkpolisiär hållning. Detta arbete kommer Niklas att göra tillsammans med vår regissör Johanna Larsson och skribenten mm Uncas Rydén, som tidigare arbetat mycket tillsammans med Niklas med text.
Metoden
Den metod vi använder framstår allt mer som väldigt lyckad. Librettot, dess karaktärer, olika berättelser och händelser har hämtat inspiration från de improvisationer och samtal vi genomförde under labbet i januari. Nu kunde detta libretto möta ensemblen och vi kunde känna på dess flöde, sjunga texten om och om, lära oss dynamiken, och lära känna berättelsen och karaktärerna. Vi kunde också prata länge och väl om olika frågor som väcks, och redan under arbetets gång göra vissa förändringar och strykningar. Så både i arbetet inom ensemblen och i mötet med publiken har vi lärt oss mycket värdefulla insikter om librettot historien, och kan nu börja göra de ändringar och slutarbete som stundar.
Film och musik
Vi har ju gjort upprepade sång- och musikimprovisationer under veckan utifrån olika scener, och klippt ihop några av dessa till en film som visar hela librettot. Dessa filmer blir nu en utmärkt startpunkt för slutarbetet med texten. Men de blir också en guldgruva för att hitta musikaliska uppslag när det är dags att börja komponera. Det finns redan flera sånger som i improvisationerna funnit en karaktär som nu bara skall skrivas ut.
Processen i arbetet med Vi i Villa präglas av ett växelspel mellan grupparbete, improvisationer och samtal å ena sidan, och ensamt skrivande, komponerande och slutliga beslut å andra sidan. Detta växelspel är både fascinerande och mycket fruktbart, och det är faktiskt en tydlig metod.
Musikaliska reflektioner
Flödet mellan talspråkliga partier och mer gestaltade partier fungerar bra. Det dialogiska stannar naturligt av när det kommer en sång, och man blir alltid nyfiken, indragen, när det blir mer gestaltat. Det går utmärkt att göra även kortare frysningar i sångliknande reflektioner, som t.ex. när Vera går in i sina molnfantasier.
Texten har ett flöde mellan samtal och sånger. Men även själva samtalet har sin dynamik mellan lite allvarligare delar och mer fartfyllda. Överlag finns regelbundna tydliga omstarter där man lämnar det reflekterande och säger "Skål!, Nu skall det festas!"
Det gäller att hitta några bra recitativlägen i musiken som kan bära dessa uppgifter.
Recitativen i improvisationerna blev musikaliskt ibland en slags gles free-form där musiken helt följer det textliga i en atonal friform utan puls. Eller så blev det mer pulsbunden musik, med syfte att ge fart. Ett specialläge stod Magnus o David för när de körde ett jazzfriform med walking och puls. Ibland blev det också mer av klassiskt operarecitativ.
Vilket uttryck man än väljer musikaliskt är det viktigt att det kan återkomma så att men med musikens hjälp direkt vet var man är i dramat. (T.ex. nu blir det festkonversation igen…)
Avslutade fraser
Ett samtal under veckan kom att handla om avslutade fraser. När vi improviserar finns en tendens att musikaliskt alltid avrunda sin egen insats, ge den ett slut. Detta ger lätt en baktunghet där man måste starta om hela tiden. I den komponerande musiken är det viktigt att det finns ett oförutsägbart flöde mellan oavslutade fraser som hakar i varandra, och mer avslutade sådana.
Rollbesättning, musiker och Fredrika
Under veckan har några förändringar inträffat. Anna Gustafsson kommer tillsammans med Magnus Bergström att vara kärnan i orkestern. När Anna kom in med slagverk på fredagen lyfte ljudbilden flera dimensioner. Anna kommer också att ha rollen som den Elaka Flickan. Magnus blir den Vita Musen.
David och Erika är värdparet och ensamma på scenen fram tills det att gästerna kommer. När det gäller det gästande paret, Joel och Ida, så är Niklas Joel. Under veckan har Fredrika sjungit rollen som Ida. Fredrika är dansare och skulle egentligen arbeta med rörelse, men alla har blivit förtjusta i Fredrika i rollen som Ida. Dels fungerar hon bra sångligt, och dels har hon en scenisk närvaro och dramatisk förmåga som är en tillgång. (Och som dessutom kan bli dans/rörelse ibland.)
Niklas och Fredrika skall träffas och pröva lite hur det kan fungera med skrivet material, stämsång och liknande. Och Fredrika skall känna efter vad hon vill. Sen får vi se. (Annars behövs en ytterligare sångerska.)
Frågor och oklarheter
Under veckans gång har en rad frågor väckts som rör historien och karaktärerna. Det är i många fall sådant som Niklas inte riktigt tagit ställning till och som skapar en osäkerhet. Det gäller t.ex. vad som finns i rummet, vad som hänt med barnet, om Axel verkligen slår henne och en del annat. Det gäller också slutet, UFO-historien och en del annat. Vi har haft långa samtal i ensemblen om dessa teman men också fått värdefulla synpunkter från flera utomstående. Alla är i princip positiva till grundupplägg, dramaturgi, språk och historia, men vill se vissa förtydliganden.
Att veta vad man menar
Regissören Victoria Brattström visste inget när hon kom och tittade på fredagens genomdrag. Ett längre samtal med henne gav flera goda infallsvinklar och hon ställde viktiga frågor.
Hon menar att vi måste veta vad som verkligen hänt, det faktiska. Till exempel med barnet, eller angående vad som är i rummet. Librettisten måste veta, och skådespelarna. Sen kan vi välja hur vi berättar det för publiken. En del kan lämnas öppet för tolkning, publiken kan få vara deckare, skådespelare kan ljuga. Men det syns och känns om skådespelare och manus inte vet hur det egentligen är.
Victoria menar också att man på liknande vis måste veta vad varje scen är. Vad som står på spel. Att kunna se konflikter, förlopp och vad som egentligen sker. Så behöver t.ex. scenen där Vera vill att de skall tro tillsammans tydliggöras. Vadå tro?? Vad vill hon?
I de följande inläggen om historien och karaktärerna redovisas en del av de frågeställningar som diskuterats. I flera fall finns också förslag till svar eller förändringar.
//Niklas
