Reflektioner 7 april

Här är tankar som kom upp i samtalen efter att vi läst librettot.

Misären och humorn
Stycket är en resa i ett landskap av trassliga relationer, sjukskrivna personer och instängda känslor. Mitt i denna misär finns en befriande och dråplig humor som egentligen är ganska oavsiktlig, och mest en följd av en slags attityd både till språket och skrivandet. Hur som helst fungerar mixen av misär och becksvart, färgstark, sprakande galenskap.

Språket 1
Ett inslag i det språkliga är en talspråklighet där det är fullt av avbrutna meningar, halva formuleringar, Jo…, Ja men… och så vidare. Detta är ett medvetet stildrag för att utforska talspråklighetens möjlighet i denna form. Vi får dock se upp så att inte det resulterar i en allmän grumlighet. Kanske bör en del av detta tas bort. Kanske kan det finnas en dynamik mellan "renare" dialog och sådana här mer förvirrade partier.

Språket 2
Det hela är en fest där personerna försöker umgås, hitta något fint, något de kan få ut något av. Men det blir ofta fel. Man pratar förbi varandra, man pratar i mun på varandra, man blir full och pratar i sin egen värld, man tänker på sig själv och relationen till andra, det blir konflikter och man flyr undan eller agerar ut. Mycket av texten är ett finlir i dessa domäner och måste prövas för att justeras slutligt. Men nog finns en fungerande grund.

Språket 3
Hela texten har en smått absurd ton i det att flera av figurerna ständigt brister ut i kaskader av smått bisarra påståenden. Ofta i rimmad form, med en slags självgenererande logik som är svårförutsägbar och ofta dråpligt absurd. Denna sida i texten verkar alla vara överens om fungerar.

Tiden
Texten är förmodligen en hel del för lång. Vi måste dock testa att sjunga den så som det är tänkt, där man t.ex. ofta pratar i munnen på varandra, och med ett, ibland, rasande tempo. Samtidigt går det säkert att stryka. Vi får pröva oss fram.

Texten, andra uttryck och risken att bli övertydlig
En diskussion kom att röra hur mycket man behöver säga. Kanske kan viss text gå bort och ersättas med andra uttryck. Dans, rörelse, gestik, bild, eller instrumentalmusik är uttryck vi alla arbetar med normalt. Det är lite av en chock för oss alla att här möta en lång text som är sig själv nog. Detta är något vi måste tackla, och kanske kan vissa textmoment ersättas av andra sceniska, musikaliska eller bildmässiga uttryck. Vi måste få plats för stunder av dans, rörelse, bild och musik. Detta var ett problem redan i Uppvind. I detta fall, med rädslan att allt blir för långt, är det extra viktigt att ha koll på detta. Det är också viktigt att inte skriva publiken på näsan. Vissa saker kanske bara bör antydas i texten…

Opera, nyopera, textlighet och komposition
Å andra sidan ligger det i hela uppsåtets natur att det är ett försök att utreda vad det skulle kunna vara att skriva opera idag. Och med opera menas då bland annat just text som sjungs, i ett växelspel mellan dialog och gestaltande sång. I Vi i Villa är det också en uttalad idé att testa just hur en dialogisk och relationell text kan fungera i en nyoperakontext. Musiken kommer också att komponeras utifrån texten, och det finns i texten en slags plan för musikalitet inför komponerandet. Men vi måste ta bort onödig text, och det är avgörande att även de andra uttrycken får en plats.

Metoden
Samtalet kom också handla om metoden. Med en ovanlig transparens och en öppenhet som är på riktigt för allas mening om verket. Librettot ser för första gången dagens ljus och omfattas genast av en genomgripande mangling där stenar lyfts och tveksamheter läggs på bordet. Detta är verkligen spännande och kreativt. Och det är inte så otäckt som det låter. Det ger Niklas mycket värdefull kunskap när han efter denna vecka skall fortsätta skapandet för sig själv.

Roller och professionalism
David och Erika är värdparet. Anna och Niklas är det gästande paret i akt två. Anna uttrycket en viss oro när hon förstod att hon fått en ganska stor som sångerska. Vi kom då att prata om hur vi jobbat fram rollbesättningen. I processen i januari var alla med och sjöng, dansade, spelade. Tekniker, sångare, dansare, ljussättare. Alla på samma villkor. Detta såg vi som en styrka och egenart, i det att alla ändå vilar på djup professionalitet i något av hantverken. När det fungerar har det en mening med de icke skolade kropparna och rösterna, eller med de i gruppen som är musiker och som dessutom sjunger. Men vi måste hitta en balans där det känns bra för alla.

Casting, rollbyten och kören
Härvidlag talade vi också om Fredrikas roll som enda dansare. Ett spår gick ut på att Fredrika, som dansar, skulle kunna alternera med Anna som kvinnan Ida i det gästande paret. På så sätt skulle man kunna få en spännande komplexitet i tolkningen av henne. Vi talade också om möjligheten att låta kören vara lite böljande vad gäller rollbesättningen. David menade att det kanske inte måste vara grannen den och den, den elaka flickan och musen. Det kanske bara är de i orkestern som kommenterar… Vi får se vad som händer under veckan vad gäller rollbesättningen.

Musiker
Vi också att tala om vilka och hur många musiker vi är. Egentligen är det idag bara Magnus Bergström som är ren musiker. Anna och Niklas är fria att spela i akt 1 men inte i akt 2. Hur vi skall hantera detta får vi se. Vi behöver med alla säkerhet någon mer musiker. Och om t.ex. Anna stundtals även i akt 2 kan vara med och spela är det bra. Överhuvud taget kommer vi att gå mellan instrument och roll. Det är nödvändigt.

Dansens roll
Vi pratade också med Fredrika om hennes roll. Från början var även Soledad Howe, dansare och koreograf, med. Hon har varit tvungen att lämna projektet och nu är Fredrika ensam dansare. Det väcker frågor kring hennes roll. Alla är väldigt förtjusta i hennes medverkan. Det gäller bara att hitta fungerande och meningsfulla former. Detta talade vi lite kring och kanske klarnar något under veckan. Redan nu kan dock konstateras att:
1) Vi har ambitionen att ha en ganska koreograferad, stiliserad spelstil. Här är en dansare koreograf värdefull både som en del i ensemblen, och som öga utifrån.
2) Fredrika kan göra mycket genom att leda rörelseträning och förbereda oss för en kroppslig närvaro.
3) I mycket opera finns en eller några dansare som medverkar parallellt eller i egna nummer. Självklart kan vi ha det. Inte minst möjligheten att vara en slags undertext som kan interfoliera dialoger, sånger och mellanpartier.

Om rester av improvisation
Ganska mycket av materialet i stycket kommer faktiskt från de improvisationer vi gjorde i januari. Detta är viktigt och pekar på en styrka i metoden, så som vi skapade den i januari. Det handlar om karaktärer, händelser, berättelser, att det är med en kanin osv…

Om barntemat
Det påpekas helt riktigt att det visar sig att bägge paren har problem med att få barn. Därmed finns en risk att hela budskapet blir att "bara man får barn" så löser sig allt. Detta är på inget vis meningen och får ses över. Kanske Ida och Joels problem härvidlag bör tonas ned…

Om misshandeln
Det sker en slags misshandel i köket där Axel ger Vera en blåtira. Det diskuteras om det verkligen är nödvändigt att det redovisas så öppet. Om det skulle vara bättre om det verkligen förblir oklart om verkligen blivit slagen. Detta är en rimlig tanke som bör beaktas.

Om avslutning med sång
Efter det långa samtal gick vi in och gjorde en 10 minuters sångimprovisation kring pianot på inledningen av andra akten. Genast blev det tydligare hur Niklas, som satt vid pianot, tänkt, och alla ser fram emot fortsättningen i morgon. Då skall vi sjunga oss igenom scen för scen och försöka får till de tempon, kontraster och brottytor som är tänkta i librettot. Därefter kan vi avgöra vad som fungerar, och ändra det som inte gör så.

Vi hörs // Niklas

Powered by Blogger

Subscribe to
Posts [Atom]

-->