Onsdag 30 januari
Idag var vi lite färre. Erika, Jim, Niklas, Pär och Johanna. Men vi hade praktikant Paulina med från Angeredsgymnasiets yrkesdansarlinje. Hon är med t.om. fredag.
Fokus idag var på bild, ljus och scen, även om Erika och Niklas hann med lite röst också. (Vi var dessutom inte mindre än 12 personer som på lunchen åt tårta och sjöng för koreografen och Atalantes konstnärliga ledare Eva Ingemarsson som fyllde år.)
Dockskåpet
Vi köpte ju dockskåp igår. En fantastisk tingest i sig. Med lite pyssel och en trafo fick vi igång alla lampor. Det lyste till och med i TV:n, akvariet, diskmaskinen och över köksbänken. Otroligt!
Dockskåpet (klicka för video)
Men sedan började vi riva ut alla möbler och lampor. (De var fastlimmade.) Det var ju inte i skåpet vi skulle ha dem, utan i fritt komponerade grupper på golvet.
Dockskåpsutrivning (video)
Öar på golvet
Sedan satte Johanna och Pär två profiler (lampor) med två små fyrkantiga nedslag med skarpa kanter, sådär 30 cm i bredd. I den ena satte vi sedan kökets vitvaror och möbler. I den andra blev det vardagsrumsmöbeln med bokhyllan. Och det blev så fint! Dessa små öar lyste som magiska emblem på det jättelika vita golvet. Och de fick en starkt poetisk och lite öververklig ton i det att de är så väldigt små, så små att de knappt går att se. Detta ihop med ljusets skärpa gjorde oss lyckliga. Vi sade att vi kanske trots allt skall ha små grupper på golvet, fast mindre sådana än i Uppvind.
Paulina och Erika bygger kök (video)
Johanna och Pär fortsatte sedan hänga ljus utifrån en idé om fyrkanter som spelplats för aktörerna. Mer om detta i morgon.
Modellerna blir stora
Sedan lade vi videokameran på golvet och började leka. Och hur fina blev inte husen när de kom upp på väggen. Vi blev nästan förvånade. De fick en lite nedtonad och mindre förutsägbar finish, och blev samtidigt lätt överrealistiska.
Livefilmat vardagsrum (video)
Keya in Erika
Vi blev till oss och började plocka stillbilder från kameran för att kunna keya in Erika i miljöerna. Hon skulle kunna stå vid en svart vägg, bli filmad, och filmen skulle läggas in ovanpå bilden av köket. Vi hade lite problem med kvaliteten, men när hon var liten och sprang på diskbänken var det fint. Däremot kände vi allmänt att detta inte skall vara ett huvudspår. Sång, dialog och aktion sker bäst på scenen. Så får bakgrunderna visa miljöerna.
Livefilm som blir bild
Men mitt i allt detta fick Jim tag i ett avgörande spår och började leka med de stillbilder som kom ur kameran och upptäckte att detta ju är ett underbart material för bildmakaren. Så han gjorde några snabba färgförändringar och annat, och genast fick de en stark bildkonstnärlig ton, i ett läge som känns helt rätt i vår berättelse. Jim berättade hur han kan utgå från en bild, ett foto, ett objekt, och hur man med detta som material kan arbeta vidare och hitta det egna uttryck man söker. Dett fick han lust att pröva utifrån dessa modeller. Så kanske blir det stillbilder istället för live-kamera.
Stillbilder (Klicka för större bild)
Koncept
Vi talade sedan om hur ett koncept för scenografin skulle kunna se ut. Bakgrunden/fonden är stillbilder som är skapade utifrån de små modeller som faktiskt står på scenen. Stillbilderna kan ändras, och t.om. animeras i 3-d med bibehållen ton. Framför detta, agerar aktörerna i ett tomt vitt rum. Kanske nästan helt utan scenografi. Kanske med enkla svarta konferensmöbler som på en reading, eller ett teaterlab. På scenen är rummet rent. Scenografisk gestaltning sker på fonden. Var kostymarbetet landar i detta får vi tänka vidare på. (Möjligen ganska rent. Med små attribut?)
Röstlägen
Erika och Niklas var på kafé, pratade tider och konstaterade att det är en väldigt givande process vi är mitt i. Sedan satte vi oss vid pianot, tände ett par stearinljus, det fanns inget ljus vid flygeln, och började pröva olika röstlägen. Niklas ville lära känna Erikas röst. I efterhand kan jag se att vi kom att tala om kanske fem lägen. Ett riktigt lågt, från sådär e-c1. Sedan ett talspråkligt, naturligt lågt, från a-g1, som går över i det normala och mer sångliga som går upp till c2. Här kan man välja stark och hård klang, eller mjukare falsettliknande. Sedan kommer det höga läget ungefär c2-c3. Till sist visade Erika ett extraläge i verklig och svårsjungen falsett. Det gick ända upp till a3. (Nattens drottning sjunger f3.) En sopran förväntas sjunga c1-c3. I de övre lägena sjunger sångerskor som inte använder operateknik ofta med en "mjukare" röstklang. Intressant.
Här är en rad filmer med lärande exempel och improvisationer med Erika och Niklas. (Tyvärr lite överstyrt ibland. Se upp med volymen.)
Erika improviserar och går igenom fyra olika lägen. (video)
Erika och Niklas improviserar på texten från början av librettot i olika lägen. (videolänkar)
Lågt
Mellan
Högt
Erika och Niklas improviserar på texten från slutet av librettot i olika lägen:
Lågt
Mellan
Högt
Text och sång 1
Erika och Niklas improviserar mer fritt på librettoskissen:
Hela
Början
Text och sång 2
Vi kom avslutningsvis att tala om hur annorlunda det blir om man fokuserar musikaliskt och låter rösten bli ett instrument jämfört med om man fokuserar på text och på hur man levererar den på ett trovärdigt sätt. I traditionell opera musikaliseras ofta texten på intrikata vis som gör den svår att höra, men inte mindre viktig eller intressant för det. (Man behöver ofta libretto/textmaskin för att följa med och förstå musikens och textens häftiga samspel.) I vår version av nyopera vill vi fokusera på text så som den talas, eller låter, eller, snarare, på vad man berättar i texten och att det når ut. Därför skall vi söka en textning i både komponerandet och sjungandet som lyfter text och innehåll. Detta hindrar inte musikalisk skönhet, upprepning eller komplexitet. Det handlar snarare om en hållning.
Som resultat av detta valde Erika och Niklas att avsluta dagen med att läsa texten utan sång. Vi läste inledningen säkert 20 gånger med olika hållningar, och kom att på allvar börja fundera på hur man egentligen pratar. Och vad det är att var skådespelare. Kul.
Vi hörs
//Niklas
Fokus idag var på bild, ljus och scen, även om Erika och Niklas hann med lite röst också. (Vi var dessutom inte mindre än 12 personer som på lunchen åt tårta och sjöng för koreografen och Atalantes konstnärliga ledare Eva Ingemarsson som fyllde år.)
Dockskåpet
Vi köpte ju dockskåp igår. En fantastisk tingest i sig. Med lite pyssel och en trafo fick vi igång alla lampor. Det lyste till och med i TV:n, akvariet, diskmaskinen och över köksbänken. Otroligt!
Dockskåpet (klicka för video)
Men sedan började vi riva ut alla möbler och lampor. (De var fastlimmade.) Det var ju inte i skåpet vi skulle ha dem, utan i fritt komponerade grupper på golvet.
Dockskåpsutrivning (video)
Öar på golvet
Sedan satte Johanna och Pär två profiler (lampor) med två små fyrkantiga nedslag med skarpa kanter, sådär 30 cm i bredd. I den ena satte vi sedan kökets vitvaror och möbler. I den andra blev det vardagsrumsmöbeln med bokhyllan. Och det blev så fint! Dessa små öar lyste som magiska emblem på det jättelika vita golvet. Och de fick en starkt poetisk och lite öververklig ton i det att de är så väldigt små, så små att de knappt går att se. Detta ihop med ljusets skärpa gjorde oss lyckliga. Vi sade att vi kanske trots allt skall ha små grupper på golvet, fast mindre sådana än i Uppvind.
Paulina och Erika bygger kök (video)
Johanna och Pär fortsatte sedan hänga ljus utifrån en idé om fyrkanter som spelplats för aktörerna. Mer om detta i morgon.
Modellerna blir stora
Sedan lade vi videokameran på golvet och började leka. Och hur fina blev inte husen när de kom upp på väggen. Vi blev nästan förvånade. De fick en lite nedtonad och mindre förutsägbar finish, och blev samtidigt lätt överrealistiska.
Livefilmat vardagsrum (video)
Keya in Erika
Vi blev till oss och började plocka stillbilder från kameran för att kunna keya in Erika i miljöerna. Hon skulle kunna stå vid en svart vägg, bli filmad, och filmen skulle läggas in ovanpå bilden av köket. Vi hade lite problem med kvaliteten, men när hon var liten och sprang på diskbänken var det fint. Däremot kände vi allmänt att detta inte skall vara ett huvudspår. Sång, dialog och aktion sker bäst på scenen. Så får bakgrunderna visa miljöerna.
Livefilm som blir bild
Men mitt i allt detta fick Jim tag i ett avgörande spår och började leka med de stillbilder som kom ur kameran och upptäckte att detta ju är ett underbart material för bildmakaren. Så han gjorde några snabba färgförändringar och annat, och genast fick de en stark bildkonstnärlig ton, i ett läge som känns helt rätt i vår berättelse. Jim berättade hur han kan utgå från en bild, ett foto, ett objekt, och hur man med detta som material kan arbeta vidare och hitta det egna uttryck man söker. Dett fick han lust att pröva utifrån dessa modeller. Så kanske blir det stillbilder istället för live-kamera.
Stillbilder (Klicka för större bild)
Koncept
Vi talade sedan om hur ett koncept för scenografin skulle kunna se ut. Bakgrunden/fonden är stillbilder som är skapade utifrån de små modeller som faktiskt står på scenen. Stillbilderna kan ändras, och t.om. animeras i 3-d med bibehållen ton. Framför detta, agerar aktörerna i ett tomt vitt rum. Kanske nästan helt utan scenografi. Kanske med enkla svarta konferensmöbler som på en reading, eller ett teaterlab. På scenen är rummet rent. Scenografisk gestaltning sker på fonden. Var kostymarbetet landar i detta får vi tänka vidare på. (Möjligen ganska rent. Med små attribut?)
Röstlägen
Erika och Niklas var på kafé, pratade tider och konstaterade att det är en väldigt givande process vi är mitt i. Sedan satte vi oss vid pianot, tände ett par stearinljus, det fanns inget ljus vid flygeln, och började pröva olika röstlägen. Niklas ville lära känna Erikas röst. I efterhand kan jag se att vi kom att tala om kanske fem lägen. Ett riktigt lågt, från sådär e-c1. Sedan ett talspråkligt, naturligt lågt, från a-g1, som går över i det normala och mer sångliga som går upp till c2. Här kan man välja stark och hård klang, eller mjukare falsettliknande. Sedan kommer det höga läget ungefär c2-c3. Till sist visade Erika ett extraläge i verklig och svårsjungen falsett. Det gick ända upp till a3. (Nattens drottning sjunger f3.) En sopran förväntas sjunga c1-c3. I de övre lägena sjunger sångerskor som inte använder operateknik ofta med en "mjukare" röstklang. Intressant.
Här är en rad filmer med lärande exempel och improvisationer med Erika och Niklas. (Tyvärr lite överstyrt ibland. Se upp med volymen.)
Erika improviserar och går igenom fyra olika lägen. (video)
Erika och Niklas improviserar på texten från början av librettot i olika lägen. (videolänkar)
Lågt
Mellan
Högt
Erika och Niklas improviserar på texten från slutet av librettot i olika lägen:
Lågt
Mellan
Högt
Text och sång 1
Erika och Niklas improviserar mer fritt på librettoskissen:
Hela
Början
Text och sång 2
Vi kom avslutningsvis att tala om hur annorlunda det blir om man fokuserar musikaliskt och låter rösten bli ett instrument jämfört med om man fokuserar på text och på hur man levererar den på ett trovärdigt sätt. I traditionell opera musikaliseras ofta texten på intrikata vis som gör den svår att höra, men inte mindre viktig eller intressant för det. (Man behöver ofta libretto/textmaskin för att följa med och förstå musikens och textens häftiga samspel.) I vår version av nyopera vill vi fokusera på text så som den talas, eller låter, eller, snarare, på vad man berättar i texten och att det når ut. Därför skall vi söka en textning i både komponerandet och sjungandet som lyfter text och innehåll. Detta hindrar inte musikalisk skönhet, upprepning eller komplexitet. Det handlar snarare om en hållning.
Som resultat av detta valde Erika och Niklas att avsluta dagen med att läsa texten utan sång. Vi läste inledningen säkert 20 gånger med olika hållningar, och kom att på allvar börja fundera på hur man egentligen pratar. Och vad det är att var skådespelare. Kul.
Vi hörs
//Niklas
