Tankar om en framtida version
Igår blev jag intervjuad och hade ett inspirerat samtal med Emma Johannesson som läser Dramatik på Göteborgs Universitet. Hon skall i en uppsats, med utgångspunkt i tre olika föreställningar, diskutera scenografins relation till helheten och och dess roll i processen. Vi i Villa är en av dessa föreställningar. Vi kommer att återkomma med hennes tankar när hon är färdig.
Detta förde mig dock in på tankar jag har kring Vi i Villa och hur denna första version vi gjorde kom att bli. Här är några spår över vilka jag funderar.
Tankar
• Grannar, elaka Flickan och roliga körer. Jag blir alltmer övertygad om att dessa festliga intermezzon stör möjligheten att komma nära den egentliga berättelsen. Varje gång det sätts en punkt efter en, ofta tung och gripande, episod så skojas det från kören och grannarna. Detta blir en stark distansering som berättandet förmodligen skulle må bättre utan.
• En annan del i berättelsen som behöver ses över är det låsta rummet och ljuden därifrån. Kan detta förtydligas?
• Projektioner. Jim och jag har pratat om att diskutera andra sätt att använda bilder, och kanske pröva att inte ha det monumentala projektionsrummet.
• Man hör tydligt några ganska olika spår i musiken. Hos kören, och dess skojiga sånger om husägandets och det sociala spelets vedermödor finns en jazz- och kabaret-ton som är en viktig sida i mitt komponerande. Men frågan är om det passar ihop med den kromatiska vardagsdialogen. Det är inte säkert att det skall vara med i denna föreställningen. Detsamma kanske gäller en del mellanspel och ouvertyrer. Jag tog ju t.ex. tillfället i akt att skriva lite Zappa-influerade melodier. De är fina. Men passar de verkligen här?
• Musiken bör sålunda ses över, redigeras och vid behov komponeras om.
• Man skulle också kunna tänka sig att vi arrangerar musiken och inte bara spelar efter analys.
• Det finns en ambition i librettot att gestalta meningslösa samtal, konversation utan innehåll och kommunikation. Det är lovvärt. Samtidigt riskerar dessa partier faktiskt att just bli lite innehållslösa. Detta bör ses över. Går det att stryka något?
• När man läser librettot är dess naivistiska och absurda sidor välgörande. Inte minst alla rim. När rimmen blir tonsatta kan det några gånger kanske bli för mycket. Detta bör också ses över. Vet inte om det är ett problem.
• Till sist kan man väl säga att man med detta också kan säga att just skojandet om detta med att bo i villa kanske blivit överbetonade. Med smutsiga fönster, tjusiga bilar, rabatter och allt. Kanske blir det mer lagom om kör o grannar stryks.
Nåväl. Sammanfattningsvis. Jag skulle vilja pröva en uppsättning utan grannar och kör, och med ett annat sätt att använda bilder. Bara fyra huvudroller på scenen i ett berättande som stannar kvar i deras stämning hela tiden. Kanske också med bara piano för att hålla nere ensemblen och göra stycket lättare att turnera. Vi får se.
//Niklas
Detta förde mig dock in på tankar jag har kring Vi i Villa och hur denna första version vi gjorde kom att bli. Här är några spår över vilka jag funderar.
Tankar
• Grannar, elaka Flickan och roliga körer. Jag blir alltmer övertygad om att dessa festliga intermezzon stör möjligheten att komma nära den egentliga berättelsen. Varje gång det sätts en punkt efter en, ofta tung och gripande, episod så skojas det från kören och grannarna. Detta blir en stark distansering som berättandet förmodligen skulle må bättre utan.
• En annan del i berättelsen som behöver ses över är det låsta rummet och ljuden därifrån. Kan detta förtydligas?
• Projektioner. Jim och jag har pratat om att diskutera andra sätt att använda bilder, och kanske pröva att inte ha det monumentala projektionsrummet.
• Man hör tydligt några ganska olika spår i musiken. Hos kören, och dess skojiga sånger om husägandets och det sociala spelets vedermödor finns en jazz- och kabaret-ton som är en viktig sida i mitt komponerande. Men frågan är om det passar ihop med den kromatiska vardagsdialogen. Det är inte säkert att det skall vara med i denna föreställningen. Detsamma kanske gäller en del mellanspel och ouvertyrer. Jag tog ju t.ex. tillfället i akt att skriva lite Zappa-influerade melodier. De är fina. Men passar de verkligen här?
• Musiken bör sålunda ses över, redigeras och vid behov komponeras om.
• Man skulle också kunna tänka sig att vi arrangerar musiken och inte bara spelar efter analys.
• Det finns en ambition i librettot att gestalta meningslösa samtal, konversation utan innehåll och kommunikation. Det är lovvärt. Samtidigt riskerar dessa partier faktiskt att just bli lite innehållslösa. Detta bör ses över. Går det att stryka något?
• När man läser librettot är dess naivistiska och absurda sidor välgörande. Inte minst alla rim. När rimmen blir tonsatta kan det några gånger kanske bli för mycket. Detta bör också ses över. Vet inte om det är ett problem.
• Till sist kan man väl säga att man med detta också kan säga att just skojandet om detta med att bo i villa kanske blivit överbetonade. Med smutsiga fönster, tjusiga bilar, rabatter och allt. Kanske blir det mer lagom om kör o grannar stryks.
Nåväl. Sammanfattningsvis. Jag skulle vilja pröva en uppsättning utan grannar och kör, och med ett annat sätt att använda bilder. Bara fyra huvudroller på scenen i ett berättande som stannar kvar i deras stämning hela tiden. Kanske också med bara piano för att hålla nere ensemblen och göra stycket lättare att turnera. Vi får se.
//Niklas
